2011

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 4,200 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 4 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Annonser

Sonny

Knepet med att gilla jazz tror jag ligger i att inte konsumera den som annan musik. Det är helt värdelöst att försöka lyssna på bop medans man diskar eller lagar mat. Lämpligast förbrukas den under långa sjok av tidsåtgång där tankarna inte kan vara fullt samlade kring musiken, men samtidigt är det inte heller muzak. Man måste spendera minst ett öras uppmärksamhet. Bussåkning, promenader, matshopping brukar fungera utmärkt för min del. Viktigast är nog att du är i en situation där ingen pratar med dig.

Jag berättade häromdagen för C att jag efter cirka trettio års musiklyssnande troligtvis funnit knepet för att lyssna på instrumental jazz. Ella F och Chet Baker har jag alltid lyssnat på. Men Sonny Rollins, Charles Mingus m fl har liksom aldrig velat tilltala mig. Till viss del beror det säkert på att instrumental jazz alltid varit musikernas elitcamp. Om jag avskydde musiker som lyssnade på Toto enkom för att Toto var bra musiker kände jag nästan en rädsla inför de som gillade jazz. Musikens knastertorra akademiker.
Och kanske det är så än i dag, men mina känselspröt som förut var riktade mot gatan för att uppfatta minsta vibration av trend och stil är idag ihoprullade – nej antagligen är de förtvinade och inriktade på medelåldern.

Hursomhaver, för tillfället är det alltså jazz som gäller. Och jag kan därmed äntligen säga att jag spisar en musikstil.
De album jag började med är dessa
De ligger sorterade i någon form av lättillgänglighet.

Photobucket

Mixed up

FYI så är jag hemma hela veckan. Tillbaks måndag.

Under tiden tänkte jag börja på min lista med omöjliga nyårslöften. Hittills har jag en punkt:
•Göra ett badkar av tvål.

Noterar att Arsleröv det senaste året haft:
•En kannibal
•En avskuren hundhals
•Och nu senast idag ett yxmord.
Tråkig stad? Knappast.

Go Jarvis

Jag läser i The Guardian en intervju med Jarvis Cocker som förärar oss med en bok om sina sångtexter.
Det har skrivits hyllmeter om Jarvis knivskarpa Le Bic-penna. Och undertecknad tror sig inte kunna komma med något nytt eller spetsfundigt som inte sagts tidigare eller bättre.
Men noteras bör att jag 1995 inte för mitt liv kunde tro att i kampen Blur – Oasis jag skulle utropa Pulp till segrare.
Lyssnar jag idag på Oasis (lyssnar någon på dem)? Njaäe inte särskilt.
Lyssnar jag idag på Blur? Jo, ibland.
Är jag intresserad av Blur och Oasis idag 2011? Not particulary.

Entré Pulp. Brittisk musik som låter som Mike Leigh om Mike Leigh gjort popmusik istället för film.

Och det känns avsevärt mer lockande att köpa Jarvis bok än den där om Steve Jobs.
Oh is this the way the future’s ment to feel?
Or just twenty thousand people standing in a field?

…oh yeah the pirate radio told us what was going down.
Got our tickets from some fucked up bloke in Camden Town.
Oh no one seem to know exactly where it is.
But that’s okay as we’re sorted out for e’s and whizz”

The trouble with your brother, he’s always sleeping with your mother
And I know that your sister missed her time again this month
Am I talking too fast or are you just playing dumb?
If you want I can write it down

Go Jarvis

20111017-172600.jpg

Svart polo

Jag läser det här
In the process, however, he became friends with Miyake and would visit him regularly. He also came to like the idea of having a uniform for himself, both because of its daily convenience (the rationale he claimed) and its ability to convey a signature style. “So I asked Issey to make me some of his black turtlenecks that I liked, and he made me like a hundred of them.” Jobs noticed my surprise when he told this story, so he showed them stacked up in the closet. “That’s what I wear,” he said. “I have enough to last for the rest of my life.” och tänker OMG det kunde varit jag om jag inte skärpt till mig.

Historier från ett badhus

Som liten briljerade jag inte i särskilt många sporter. Mitt intellekt hade fullt upp med böcker så aktiviteter som hoppa högt över pinne, springa ikapp utan datten och att göra tio på foten var högst abstrakta begrepp.
Däremot var jag väldigt duktig på att hålla andan under vatten och att simma, inte fort men långa sträckor.
Därför var de årliga resorna från Flyby till Rövklyftes badhus något jag såg fram emot. Ett visst mått av glädje fanns att utöva en sport jag inte var minst, långsammast och kortast i.

Rövklyfte badhus är ett badhus i finaste jugendstil. Idag ganska ombyggt med spa, rutschkana och väldoftande bastupool. Men vissa detaljer har man sparat så att även nutida besökare kan se väggmålningar av muskulösa män och damer utövandes folkhälsodanande sporter i Lings anda iklädda sådana där fina vita tights med resår under foten. Dvs de är fria från illustrationer av moderna saker löpband, hörlurar och pilatesbollar och visar istället bollar, stock och raka käkar mot soluppgången.

I min barndom fanns där den enda tvagerskan jag någonsin mött. En bastant gråhårig tant i vit rock. Hennes arbete bestod av att stå vid utgången från herrarnas duschrum och se till att ingen vågade ge sig ut i badhuset utan att först ordentligt ha tvagat sin kropp. Ve den som bara tog en fem sekunders dusch. Marsch basta tillbaks för omtvagning under uppsyn.
Jodå, även äldre herrar med pungen vid knävecken och öronsnibbar som lianer var tvungna att underkasta sig.
Men oavsett hur noga man än var fick man alltid, alltid stanna vid henne så att hon med sin icke-mjuka rotborste drog ett par rejäla tag vid ryggslutet. Alltid ryggslutet. Ovanför badbyxelinningen. Vilken otäck form av smuts som dolde sig där är för mig fortfarande en hemlighet. Men än i dag gör jag alltid ett extra drag med tvålen i svanken när jag duschar.

Däremot behöver man vid ett besök idag inte längre tvätta sig innan man går ut i badhuset. Framsteg.

Härstamning

Av helt oförklarlig anledning har googlebilen inte färdats i Arsleröv (pop. 12 000). Men den har åkt igenom Ullatti (pop. 5 och en hund).
FYI så härstammar undertecknad från övre samejudeland. Farfar A-mann närmare bestämt just från Ullatti. En by på en bergssluttning långt i från allfarvägen. När jag ser byn idag så ser jag det som oundvikligt att min genpool måste ha förvanskats, vilket förklarar ett och annat underligt personlighetsdrag.