Helvetesfan

Here’s the deal.
Som ni alla vet så var företaget ett sätt att komma ifrån TBS och inte ett långsiktigt projekt på något sätt. Men jag trodde nog att de hade lite längre framförhållning än en vecka. Missbedömning alltså. Jag hade tippat på kanske sju månader innan det gick åt skogen. Det tog tre.
Men glad ihågen hittade den så företagssamme Der A-mann ett nytt jobb innan det gamla tog slut.
Men väl där visar det sig att anställningen inte alls var en vanlig utan en jävla begränsad behovsanställning med semesterlönen inbakad i den redan låga lönen. Så för att inte köra i ett ekonomiskt dike fick jag helt enkelt göra mig arbetslös.
Wich sucks.

Så jag har varit jävligt less på att saker alltid går åt helvete. Man kan tycka att jag borde vant mig men livet har alltid nya överraskningar på lut.
Fuck it. Det löser sig väl den här gången också antar jag. Men det känns just nu pissigt hopplöst. Och jag hade ingen lust att blogga om en värdelös tillvaro. Därav min tystnad.

Paranormal Activity feat Theoretical gangsta astrophysics

Jag och Frau A-mann såg den hypade ”paranormal activity” häromdagen. Hur var den? So-so. Avsevärt bättre än ”Blair Witch” men otäck? Mjaaaaaa dunno. Den hade sina tillfällen, men jag är nog för luttrad.

*Calle hyser en viss fascination för Stephen Hawking. Och med all rätt. Han är en superhjälte och rapstjärna.
Yes.

”Look I ain’t Thomas Dolby, science doesn’t blind me. / Think you’re smart? Form a line behind me”

”In the beginning there was nothing, not even time / No planets, no stars, no hip-hop, no rhyme. / But then there was a bang like the sound of my gat; / The universe began and the shit was phat.”

Ok, det här är ”geekfun” men det roar mig ibland

Rerun: WC2H

De två första resorna till Lundun skedde över nyårshelgen. Centrala London, dvs city of London, lär utöver bofasta, besökas av ytterligare 8 miljoner människor dagligen under denna period. Det märks. På nyårsafton lär det bara på området Picadilly – leicester square – trafalgar square finnas runt hundratusen personer på nyårsnatten.
Något engelsmännen älskar på nyår var, vid den tiden iaf, snöre på sprayflaska. På staket, dörrhandtag, telefonkiosker, lyktstolpar, papperskorgar sprayades med bara den glädje ett tolvslag på nyårsafton kan ge.
En liten liten kines på leicester square beslöt sig, av okänd anledning, att mitt öga var ett lämpligt mål att sikta på. Nu ger snörspray en rätt svårberäknad ballistisk bana. Men den lille jäveln lyckades faktiskt träffa mig mitt i ögat. Men ok, han såg ut att ha nedärvt ninjablod i ådrorna. Fair enough.
Snörspray ser inte bara ut som färgglad sperma, det svider även som fan om man får det i ögonen!
Av svedan i ögonen vänder jag mig om med händerna för ansiktet, svär de fulaste ord jag kan på svenska och springer med huvudet rakt in i trädet till vänster.

Det hela avlöpte ändå rätt lyckligt. Tjejen jag gick med då tyckte synd om mig och följde med hem till mitt hotell. Vi skulle senare det året, och fråga mig inte varför jag sade ja till en MJ-konsert, träffas på Michael Jackson konsert på eriksberg. Jag gick inte dit utan slängde biljetten. Sorry vaddunuhette. Men du bodde för långt bort det hade ändå inte funkat!

Rerun: Marshmallow world

Det är den tiden på året då julmusik skall avnjutas. Större delen är fullständigt vedervärdig. Svenska artister som tolkar taffligt översatta klassiker. Sanna Nielsen sjunger ”tomten är far till alla barnen” tex. Göm de skivorna. Ta bort Carolas Betlehem. Christer Sjögren är en tomte rip-off. ”Tänd ett ljus” med Triad är pekoral dynga.
Det finns två (2) julskivor. Enbart två.
En är Harry Connick JR:s ””When my heart finds christmas.
Den andra är Phil Spectors A Christmas Gift For You.

Under min resa till världens bästa stad ingick som utlovat ett besök på Harrods julavdelning. Som bekant älskar jag allt anglofiliskt och inget mer än riktigt brittiskt julpynt. Ett £-tecken, en trevlig skylt och jag är fast. Vi tillbringade nog en timme på de 50 kvm avdelningen täcker. Vi kom ut med två dekorationer. Men de kostar £10 och uppåt. Plus att de alltsomoftast är gjorda av glas och därför inte helt anpassade för att trängas ned i en ryggsäck.
Det samlade värdet på den här julgranen är nog femsiffrigt i pund räknat.
181
Medans den -på sedvanligt brittiskt sätt urtrevliga – personalen slog in våra futtiga inköp passade jag på att småprata lite med min expedit. Jag frågade hur det egentligen var att stå i all julpynt dagarna i ändå och om de roterade mellan avdelningarna för att få lite avlastning. Det visade sig att hon jobbat från september och skulle stå enbart på julavdelningen fram tills nyår. Samtidigt som hon dagarna i ända fick lyssna till de fem (5) julskivor de hade på rotation. Jag gillar jul. Men jag tyckte ärligt talat synd om henne.
183

CoachieCalle tanzen

Ja alltså, det finns det här med publikt och privat. Det hade varit hemskt skojigt att visa det här med allas ansikten. Coachie och Calle lever sig verkligen in. Men….ja ni förstår. Det går inte att lägga ut sådant här. Vi pratar om vuxna män med ett anvarsfullt liv vid sidan om.

Men, samtidigt måste jag ju dela med mig av det roliga eller hur?

!

Taget ur det verkliga blogglivet

Nu har jag vaknat igen… mår fortfarande illa som fan…. Vill äta något men ligger fast här i sängen, jävla skit asså! Igår innan jag och syrran drog till Village så var jag inne på donken och väntade på henne och när jag satt där kände jag bara att shit jag måste spy, så slängde mig ut från donken och sprang runt hörnet på norrmalms torg och spydde liksom, måste ha sett helt sjukt ut för dom som råkade se mig…

Ja hon har silikontuttar. Ja hon skriver om kläder.

Bite me

Låt mig kort hänga kvar bland våra åttafotade vänner.
En till spindel förtjänar att omnämnas. Den brasilianska vandringsspindeln, Phoneutria nigriventer.
Phoneutria gillar mörka platser som skor, gamla kläder, källare och gillar särskilt att placera sig ovanpå strömbrytaren för lampan i badrummet… ok det sista kan vara osäkert.
Phoneutria har ett gift fullt av leet. Japp, giftet heter PhTx3, fullt av dödlig 1337 således
PhTx3 förlamar kroppens muskler och stoppar andningen. Poff och du är död (räkna till hundra).
Fast nu vore inte Phoneutria värd att nämnas här bara för att den är rejält giftig. Det finns massor av dödliga djur, skorpioner, havsormar, maneter, getingar, ormar. Alla bor längre bort än Sörmland så risken att möta dem i naturen är hemskt liten. Om du inte är en sådan som åker på charter. Men, skyll dig själv isåfall. Här får du inga sympatier.
Om giftet inte dödar dig, och du är man, kommer det att orsaka ett rejält hard-on som varar i flera timmar. Kombinerat med att giftet retar dina smärtreceptorer till att slå på turbon kan man bara ana precis hur dum man känner sig som trodde att spindel bara ville skaka tass med en nordbo på besök.

vandringsspindel

Phoneutria signalerar att den här hooden tillhör Cribs.

Sammanfattning

Dags för lite återblickar nu när Der A-mann funnits i lite mer än ett år.
*Valrossbeklädd mutta på Nicole Sheridan är fortfarande det mest populära inslaget på den här bloggen med 1154 stycken läsare.. Inte så förvånande, naket är alltid populärt. Notera dock att bystmonstret Minka hamnar långt ned med 22 stycken läsare. Båda inslagen sportar dock Valross Beach -09 med över- respektive underdel. Vilka slutsatser drar man av det?

På plats numero två kommer Nu blir det hårdrock med 176 st läsare, Udo Dirkschneider och Jonas Gardell samlar också läsare. Det känns fint att Der A-mann tilltalar läsare från båda lägren.

På spot tre hamnar lite förvånande ett av inläggen innan den berömda englandsresan, och tillika orsaken till att den här bloggen en gång startade, Marmite och vinägerchips orsakade ett av de mer kommenterade inläggen i min historia då långa diskussioner fördes om flygplatssäkerhet och hur löjliga de är.

Up & Running på fjärde plats finns inlägget om debaklet med Liza Marklunds ”Boken jag vill gömma”. Debatten slutade med att EVK brottade ned mig med flerstaviga ord jag inte förstod. Men kul var det!

Och på plats cinq med 52 stycken läsare hamnar inlägget om hur rulltrappsetikett är en lag vi alla måste följa eller döden dö.

Trots allt får jag säga att jag är rätt nöjd med helheten, vissa svackor har förekommit och ibland har jag famlat i mörkret. Men överlag…ptjaaa inte så illa.