Fredag kväll-

I fredags var äntligen temperaturen närmare ”behaglig” än ”ditt bajs fryser till is inuti ändtarmen-kallt”. Så jag tog för första gången sedan december ut min reflektor på promenad. Lo and behold, där uppe i sydöst hängde som utlovat saturnus med ringar och allt. T o m i min lilla reflektor såg den rätt fräck ut. Inga bilder tyvärr, men jag har riggat kamerafästet och suttit och torrskjutit dagtid, så förhoppningsvis kan jag vid närmsta molnfria kväll återkomma med bilder.

Annonser

All hail the hawking

Calle hyser en viss förkärlek för världens störste astrofysikgangsta Steph-to-the-N-to-the-HAW-to-the-KING. Med all rätt också. Han är puh-retty smart. Han kan inte bara flyga och trolla med salami. Han kan även graffa i universums bakgrundsstrålning.
Eller så vill universum hylla Staffan Hellstrands gamla grupp ”S.H”. Pop-ulärforskare (POP-ulär, fattar ni? POP-ul….ok ni har fattat) världen över är oense.

Update

Allrighty, min frånvaro är inte så dramatisk. Visserligen är jag något ur fas. Det vi alla visste skulle hända skedde före jul. Jag hade tippat på efter helgerna.
Men mentalt var jag redan omklädd och på väg ned i startgroparna. Nu får jag bara se till att komma i mål snabbare än vad jag tänkt mig. Buggerish då det snart är jul. Meeeen…det löser sig på ett eller annat sätt får jag hoppas.
Och innan ni säger ”vad var det vi sade” vill jag påminna er om att jag sade exakt samma sak innan. Men för att vara helt allvarlig, min mentala hälsa var fan inte bra på TBS. Att byta var nödvändigt annars hade jag gått in i den berömda väggen.
Jag som andra tillhör dem som trodde att den inte fanns. Det gör den, och den är i hård betong beklädd med nubb och krossat glas.

Jag har bara varit stressad och därför inte orkat skriva. Till råga på allt har det fan varit molnigt hela jävla tiden. Igår såg det lovande ut så jag riggade upp teleskopet för att kika på jupiter. Den lyser klart rakt söderut vid solnedgången. När allt var uppriggat och klart insåg jag att jag inte tittat på himlen norrut. För precis när jag börjar leta på himlen kommer ett jävla snöfall.
Gudarna är emot mig. Kanske inte alla, men den här tjommen är det absolut. Amatörastronomens nemesis. Ku’la-hooka-hey-tonto. (han som kommer med moln när du veeeerkligen inte vill ha dem).

Kalla fingrar.

Mina fingrar är stela av köld. Fullmåne är inte det ultimata för att observera stjärnhimlen. Men det är attans vackert. I väntan på min kameraadapter fotade jag lite på frihand. Det enda som syns med den här reflektorn är just månen. Lekte lite med inställningarna på kameran, och se det blev genast bättre.

Adaptrar.

Right, dagens lunchbesök i den lokala fotoaffären gav mig det jag svar jag väntade mig. Det finns ingen t-ring till min digitalkamera. Som sagt, det var det jag trodde. Tyvärr lite för mycket folk i butiken för att prata modifikationer med expediten. Frågan är: då min digitalkamera är ganska platt torde det inte vara omöjligt att skaffa en universaladapter till reflektorn som på bilden. En t-ring med passande diameter borde alltså vara möjligt att gänga fast i adaptern och sedan fästa på kameran med häftmassa eller liknande. No? Kameran väger absolut ingenting och borde således kunna hållas på plats utan att gängas. Tycker jag.

Universell T-adapter - 1.25\

Himlen ser minst sagt mörk ut. Några bilder lär det inte bli ikväll. Fuck.

Gårdagen

Igår (lördag) gav jag mig ut med bilen och ställde mig på en mörk åker. Ett tips: oavsett anledning, när ni skall stå på en åker i novembernatten. Ta gummistövlar och inte tennisskor.
Nå jag testade ut mina pryttlar, en ny Barlow med 2.5x och mitt 6mm. Det är stört omöjligt att fota utan piggy-back. Och mitt nya 15mm-okular är rundat i toppen, alltså ingen gummiring för ögat vilket gör det lite svårt att fokusera och hålla kameran stadigt. Det här är dåliga bilder, men jag tänkte dokumentera det här så får vi se vad som blir resultatet framöver. Tanken är att det skall bli bättre med tiden.
Ikväll drar vi till Mullsjö, mitt ute i skogen. Förhoppningsvis kommer jag hem med lite good stuff. Orionnebulosan är ett mål, vi får se hur det blir.
Nåväl, gårdagens bilder som är helt meningslösa.

Frihand

Er grosse schönen Der A-mann fick ju ett teleskop (eller reflektor som det heter på rymdtöntslingo) i 40-års present. Att ha en egen reflektor är lite som att ha en egen laserkanon *schwiiiuu-schwiuuu* fast med värdighet. Så, i två nätter har jag stått i min tomteparkas och wailat med mitt teleskop över stjärnhimlen och med jämna mellanrum utropandes ”Oooooooh” eller ”aaaaah”.
Något som faller sig väldigt naturligt när man hittar det objekt man tänkt titta på, t ex Venus igår kväll, är att säga ”hej, där är du ju”. Som när man tappat bort sitt sällskap i ett köpcentrum ungefär.

Det här är mäkta roligt. Så idag skall jag ge mig iväg och köpa lite nya okular och få lite rådgivning. Det visar sig att det flyttat en astrobutik från Vara till Skövde, bara några hundra meter från min arbetsplats. Förhoppningsvis har de t-ringar till min kamera så jag kan ta lite bättre kort. Jag fotade på frihand genom okularet igår, så det blir lite suddigt. Men jag är ändå väldigt stolt.