Ordvits

Bara så ni vet. Jag är inte bara en tråkmåns som föreläser om vetenskap och ateism. Även jag har en lustig sida som inte är främmande för humor.

Annonser

Kuckeliku

Av bara farten lyckades jag hamna på TV4+ och blev inte alls överraskad av att de visade ett nytt jävla kuckelikuprogram. Nu heter det ”medium  – sanning eller bluff”  där olika medium tävlar mot varandra för att visa vem som har bäst paranormala skills.
Deltagarna blev tillfrågade vad de hade för chanser och om de trodde de skulle nå finalen…..monsieurs et madames, jag frågar mig om de tävlande inte borde veta svaret redan från start?

Jag läste för övrigt på taggen #sweskep om en anställd i en bokaffär som flyttade böcker av Depak Chopra från faktahyllorna till Humor.  En sann vardagshjälte vill jag påstå.

I slutet av den här texten – utan uppenbar anledning för någon, allra minst mig själv – så tycker jag ni skall läsa det här inlägget om den ärliga honungsmånglerskan (Do it, i kommentarerna finns en länk till Steve Vai och hans favorithobby – biodling.)

Dark Sark and the ambulance

Det finns en världsomspännande rörelse som arbetar för att vi amatörastronomer skall få mörkare skyar att titta upp på, International Dark Sky Association. Det är en inte så dum idé hur meningslöst och tidsslösaktigt det kan låta. Natthimlen är rätt vacker vet var och en som bemödat sig att titta upp en klar natt. Så likt att vi gillar att ha gröna träd i vår närhet skulle vi även gilla stjärnklara nattskyar.

Lokalt så har frågan om ljusföroreningar enbart berörts när kommunstyrelsen diskuterat hur många och vilka gatlampor som skall vara släckta av besparingsåtgärder. Något som ofelbart bemöts med att Arslerövs lokala nyhetsredaktion letar reda på någon som känner sig otrygg för att det blev mörkt.

Men i dagarna så gav IDA utmärkelsen till den festliga lilla ön Sark belägen i den engelska kanalen. Eftersom Sark inte har några bilar (traktorer är tillåtna) och det bara bor runt 600 personer där så kan jag tänka mig att det är ett ganska mörkt ställe och att utmärkelsen gick dit för Sark au naturelle. Men vid närmare efterforskning så visar det sig att invånarna faktiskt ansträngde sig lite genom att t ex anordna så att eventuell utebelysning är avskärmad uppåt. Och det är inte utan att jag känner mig lite lockad av att åka dit enkom för att uppleva en nästintill perfekt mörk himmel. Så, starkt jobbat Sark!

Om jag nu mot all förmodan skulle få vägarna förbi Sark så hoppas jag ett, och det är att jag inte råkar ut för en akut och livshotande olycka. För det här är verkligen ambulansen.

In hot pursuit.

J*hn, P**l, G**rg* & R*ng*

Diskussionen om det könsneutralas viktighet tog under gårdagen ordentlig fart. Många går omkring och känner sig kränkta för att de föddes med ett kön och så kan vi inte ha det eller hur?
Förslag fördes upp och någon föreslog kostnadsfria könsbytesoperationer. Men eftersom byte från ett kön till ett annat fortfarande innebär att du har ett kön röstades det ner med motiveringen att det är det enda sättet att nå full neutralitet är att ta bort kön, inte byta ut det. Så innan vetenskapen kan ordna Barbiesläthet mellan benen låter vi bli att följa den vägen.
Däremot var vi fullt eniga om att den största fienden mot neutrala kön är den otäcka vokalen. Framgent bör kämpar för könsneutralitet ersätta vokaler i namn med ”*”. D*r *m*nn typ.

Böckerböcker påpekade då att det i arabiskan inte finns några vokaler. Personligen oroar detta mig. Utan vokaler kan du inte känna dig könsbestämd och därmed ropa på rättigheter eller förändring av ett sociokulturellt system som diskriminerar din rätt att vara könsneutral.
En arbetsgrupp som ser över möjligheten att införa vokaler i arabiskan så att rätt nivå av kränkthet uppnås tillsattes genast.

Ord kom senare under kvällen från Holland. Förslaget möttes med ett visst motstånd, men sedan man enats om att försöka sälja tillbaks alla vokaler till forna Jugoslavien beslöt man att klubba igenom beslutet.

Hark the herald

Allt är inte världens bästa i världens bästa land. Men det kan vara ganska roligt det också. I dagens Guardian står det att läsa om bröderna Hears som 2008 öppnade temaparken Lapland New Forest i Dorset.
Besökarna upplevde minst sagt en viss besvikelse över att marknadsföringen inte överensstämde med själva upplevelsen.
De av oss som kajkat runt med småbarn på diverse ställen där ”fantastiska och magiska uplevelser” utlovats är rätt härdade vid sådana utfästelser och vet att de sällan om någonsin låter oss uppleva en annan värld. Oftast så är det bara hafsigt målade scenerier, djur och tomtar i lackad frigolit och underbetalda, uttråkade säsongsarbetare från Polen som bara längtar tillbaks till sin sunkiga husvagn där sprit och porr väntar på dem.
Om ni alla tänker ”Axels tivoli” så vet ni precis vad jag menar. Och eftersom det är en verksamhet som verkar gå runt och dra publik då den befläckar diverse svenska städer år efter år, och då England verkligen inte saknar sunkiga turistupplevelser, så måste Lapland New Forest ha varit något alldeles i renväg hästväg fantastiskt dåligt. Så dåligt var det, och så upprörda var besökarna, att parken stängde efter enbart fyra dagar en tid under vilken tomten samt tre alver hunnit få stryk av upprörda föräldrar.
Bröderna Hears hördes således i dagarna i domstol åtalade för bedrägeri och falsk marknadsföring och det verkar inte bättre än att de faktiskt hamnar i fängelse. Domare Mark Horton stod att döma av sitt uttalande inte på de anklagades sida; ”…promised by deceit to satisfy dreams and have delivered misery by way of disappointment to thousands of people”.
Och det kanske man förstå när man läst att besökarna fick avnjuta en ensam ren, några fastkopplade sibiriska huskeys på en leråker samt en ensam isbjörn i plast utställd i skogen. Den fantastiska julmarknaden bestod av ett rent-a-tent med kläder upphängda på en galge och prylar i pappkartonger. Betlehemssceneriet var en målad fond a la skolspel i högstadiet med några påmålade kameler och en sanddyn…
Nej, ni bör verkligen se bilderna på BBC:s hemsida för orden gör inte dessa rättvisa.

-Enter all ye merry

Perifera snytningar

(Det framgick nog inte med tydlighet i det förra inlägget, men det finns alltså en by som bär mitt efternamn.)

Upplevelse: i väntan på 3.15 from Yuma bussen från Arsleröv som tar mig över berget. En ung man i arbetarkläder kommer gåendes från stationshuset i riktning mot mig. Han stannar någon meter ifrån mig, tar fram ett snorpapper och snyter sig ett flertal gånger högt och ljudligt. (Så högt att jag hör det genom gitarrbrölet i fannies ”everything flows”). Sedan tittar han med ett lyckligt leende på mig och går sedan iväg längs med perrongen.