Två år

På dagen för två år sedan skrev jag det här inlägget
´tis was horrible times. Jag har flera gånger funderat på att radera alla inlägg som skrevs under TBS-tiden. De får mig bara deprimerad. Men någonstans inbillar jag mig att läsekretsen, som ju har distans, finner vissa berättelser rätt roliga.

Jag förtjänar inte på något sätt epitetet ”tekniskt lagd”. Det här med maskiner, skruvar, bultar, tvärsgående stag med dubbel stos och liknande är för mig inte bara kunskap jag inte inhämtat ännu. Det är saker som får mig att somna när någon pratar om dem. Diskutera hur vredet skall stå på en jordfräs för att bakaxeln skall spinna synkront och jag reagerar med att snart byta samtalsämne eller börja hoppa i pur ilska över att du inte fattar vinken och fortsätter prata om så tråkiga saker.

I vissa sällsynta stunder av självinsikt tänker jag att, tja jag hittar ju inte hem själv alla gånger. Och då tänker jag snälla och varma och förlåtande tankar kring personerna jag möter.
Det där brukar inträffa på måndagmornar mellan 08.00-08.25, efter det rinner all godhet av mig och jag är återigen fylld med uppgivenhet över vissa medmänniskors rädsla över att tänka själva eller i mer än ett steg.

Utan att på något sätt påstå något kan det vara så att väldigt många människor söker kontakt med olika avdelningar på det företag jag jobbar hos. Om tillräckligt många ringer uppstår det köer och man kan tyvärr ibland få vänta väldigt länge på svar.
Personligen tillhör jag dem som antingen härdar ut i kön eller lägger på och ringer vid ett annat tillfälle.
Så resonerar uppenbarligen inte alla. Så istället för att försöka nå avdelningen som är relevant för just deras ärende ringer de mig istället. Varpå jag får svara att jag visserligen svarar i telefon, men att jag inte äger någon kunskap om just deras ärende. Svaret från den uppringande personen är alltid *puuussst #¤¤#”*.
Det där förvånar mig något oerhört. De vet att de ringt fel nummer och fel avdelning.
Fine, jag köper att det försöker hos någon annan i desperation. Men om den personen, dvs jag, inte kan svara på frågan hur kan de då bli arga på mig?

En gång i tiden drömde jag om att få uppfinna saker. Svävande bilar som drevs av varmluft från gatorna t ex. En helikopter som gick under vatten, man fällde rotorn bakåt för att få en propeller var en annan uppfinning.
Om jag är besviken på mänskligheten när det gäller dess oförmåga att förstå telefonnummer och dess användning skulle den varit tusenfalt värre när den kom i kontakt med folks t o t a l a oförmåga till kognitivt tänkande. Ja om jag nu uppfunnit saker för att glädja mänskligheten vill säga
Häromdagen ringde en kund som inhandlat ett våffeljärn. Ett alldeles helt vanligt våffeljärn.
Jag förutsätter nu att ni alla är helt bekanta med ett våffeljärn och hur de vanligtvis ser ut. För allt jag vet var den här personen en fullt frisk människa som gick till sitt 9-5 kontorsjobbs regelbundet. Hon hittar dit och hem och kan utan svårighet använda sig av den lokala kollektivtrafiken.
Så tror jag att hon var. Jag kan ha fel.
Men det tror jag inte jag har.
Den här fullt normala damen har alltså inhandlat sig ett våffeljärn. Hon förklarar sedan att hon har lite frågor att ställa om detta våffeljärn.
Här går min hjärna i panikspin och jag ser mig desperat om efter en utväg. Skall jag slänga på luren. Skall jag fejka en hostattack och sedan slänga på luren. Skall jag kanske skrika ”Hjälp en ninja. Spring för livet” och sedan slänga på luren.
Valen är oändliga, men dessvärre tar min nyfikenhet över. Jag bara måste få veta, även om jag själv kommer att kortsluta mina positroner på kuppen, hur ologisk en tanke kan bli. För jag inser att det här blir en liten goding till fråga. En minnesvärd sak helt enkelt.
-Ja på det här våffeljärnet finns det en spak vid sidan och fem stycken prickar i olika storlek. Först en liten. Sedan blir de större och större.
Vad är de till för?

Tja, vad skall man säga. Kunden har ett våffeljärn. Våfflor kräver värme för att bli ätbara. Vad, förutom värme kan reglaget rimligtvis göra?
-Nej, det där är den pneumatiska tryckkontrollen. Låt bli den
-Med den aktiverar du den inbyggda laserfunktionen i våffeljärnet

Men….naturligtvis. Inget av de svaren kan uttalas högt.
Så jag svarar att reglaget, med det bestämmer du ur varmt våffeljärnet skall bli.
Kunden kontrollfrågar, jag bekräftar att det blir varmare ju större prick man väljer. Kunden tackar och lägger på.
Så om ett enkelt piktogram på en så simpel sak som ett våffeljärn kan missförstås. Ja då är det tur att jag inte behövde designa instrumentbrädan på en svävarbil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s