Baryton

Jag kan inte riktigt besluta mig för om den här artikeln om JCVD i Svenska Dagbladet är skriven av en jämngammal skribent som försöker skriva popjournalistik från det avsomnade 90-talet i fel salonger utan att riktigt lyckats. Eller om det är *brrrr* kulturjournalistik som försöker sig på nostalgi med en populärkulturell backdrop.

Jag håller inte helt med om att actionhjälten av Van Dammes klass försvann för att den unga publiken speedad på Ultimate Fighting ansåg Van Damme et al som overklig. Lika lite försvann westernfilmen för att David Prowse klädde sig i svart kaftan. Däremot gillade jag David Prowse fan mycket mer än John Wayne (även om jag alltid haft ett gott öga till just westernfilmer) för Darth var, ny, cool och pratade med en låg röst. Därför var han fantastisk. Men framför allt var han ny. I färg. Där John Wayne var död och I svartvitt.

Men plus i kanten för uttryck som ”snutkarate” och ”karateakrobatisk adonisgestalt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s