23 år sedan

För alldeles väldigt många år sedan umgicks jag med skribenten, stilisten och maratonlöpare José Creampie. Mannen som tillhört och anammat fler subkulturer än vad som funnits.  Vi har visserligen sporadisk kontakt via facebook, men mer än så blir ju inte mer. Gott så. Livet tar skilda vägar och det är inte mer med det.  Och jag vete fan om jag skulle klarat av att ha Hovskribenten i min närmaste bekantskapskrets. Även om vi alla fyra (Hovskribentens bror också) tillbringade en del tid i min lägenhet och lyssnade på House Of Love, läste Bukowski och såg på videofilmer tillsammans. Jag är hyfsat nöjd med bara en kortare brush med claim to fame.

Men jag tänkte bjuda er på ett kort från en av de första gångerna jag var hemma hos José i hans föräldrahem i Kvaenum. Jag skall säga en sak, den mannen hade tidigt klart för sig att livet hade mer att erbjuda än två-årigt gymnasium för att sedan jobba skift tillsammans med pappa på diskmaskinsfabriken. På så sätt är jag skyldig honom. Och han fick mig att lyssna på David Sylvian. Fram tills dess var mitt största poséband Indochine. Klivet blev rätt stort.

Så här såg han ut då. Idag är han fetare, har mer skägg och skriver i Café (och i Metro….SELL OUT!)

(Ok här poserar han. för kameran)

Advertisements

One response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s