Vadavarot

Junge Der-amanndottir dansade i helgen sönder vår lilla futtiga digitalkamera. No refund och jag har således inte ens en billig digitalkamera att plåta himlen med. Inga tjatiga månbilder på ett tag.

Ibland, ibland så väller behovet över mig. Inte tvunget sprunget ur depression eller weltschmertze. Men likt minnet av en parfym kan bli ett tvång att återuppleva doften igen, slås jag ibland av ett behov, oftast snabbt övergånget till nödvändighet, att se Blade Runner igen.
Med åldern har jag lärt mig att det räcker med att lyssna på musiken för att tillfredsställa hjärnan behov av en fix.
Nu när jag tänker efter,Blade runner kan vara den enda film jag faktiskt aldrig skämtat om. Jag vet inte ens hur det skulle gå till?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s