Prudence never pays

I övrigt pågår en liten kampanj för att återföra Peixe-Peixe till Telekombolaget™. Han har inte synts till de senaste månaderna. Senast vi såg honom var på mitt 40-årskalas då han var så pinsam att han vägrade gå hem, satt kvar snorfull i lokalen och satte kameran på självutlösning för att få det att se ut som någon var där och faktiskt ville fota honom. Tragiskt. Men så går det när man umgås med travintresserade bechamelkokare. Ingen gillar dig till slut.

Peixe-Peixe i sin skitfula superhjältedräkt. Ensam, övergiven och kung över ingenting.

11 responses

  1. 40 sa du? Jag tänkte först att bilden var tagen innan partyt, men sen ser jag att glasen är halvfulla och ljusen om inte nedbrunna, så heller inte nytända.

    • Masochism, styrd av impulser, behov av lön. Ja det är väl en eller flera av de orsakerna.
      Har du inte hört det förräns nu? Du är verkligen ute ur loopen 😉

  2. Pingback: 2010 in review « Der A-mann

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s