Kalla fingrar.

Mina fingrar är stela av köld. Fullmåne är inte det ultimata för att observera stjärnhimlen. Men det är attans vackert. I väntan på min kameraadapter fotade jag lite på frihand. Det enda som syns med den här reflektorn är just månen. Lekte lite med inställningarna på kameran, och se det blev genast bättre.

5 responses

  1. Läckert, med de exponeringstider du har på månen bör skakningsoskärpa inte vara ett jätteproblem. Jag ser fram emot lite andra faser där skuggspelet i skymning/gryning sätter fart.

    Orionnebulosan kanske kan beskäras lite hårdare. (:

  2. När jag får stativet hoppas jag att det blir ännu mindre skakningar. Det kommer nog lagom till avtagande måne. Då blir det mer konturer på kratrarna.

    Du låter dig inte imponeras av Orionnebulosan?🙂
    ”the black hit of space” liksom

  3. Jag är mycket imponerad av Orionnebulosan. Jag uppskattar verkligen hur du med ett generöst snitt lyckats fånga densiteten i miljön. Kontrasten samverkar med den centrerade kompositionen och sätter riktning och avsikt framför avstånd och otillgänglighet.

    Jag tänkte mest att för publicering på bloggen hade ett aningen snävare utsnitt hjälpt många besökare att skilja bilden från de många svart tisdag inlägg som postades av andra igår. Å andra sidan, varför ska man vara lätttillgänglig.

  4. Om man klickar på kortet två ggr får man en större bild där man tydligt kan se en suddig ljusfläck. jag tänker då fan inte göra andras arbete:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s