…is having me for dinner tonight.

Awight, jag har hela mitt liv varit paniskt rädd för spindlar. Rejält rädd, vid åsynen av en spindel skriker jag som en girlie-man. Eller så brukade det vara. För ett antal år sedan tog jag tjuren vid hornen (eller arakniden vid mandiblarna om ni så vill) och besökte en spindelutställning med levande spindlar. Att utsätta sig för det man fruktar kallas något som jag inte minns, men det funkade. Numera är jag fortfarande rädd för spindlar men jag kan utan större problem lyfta upp en och snällt bära ut dem ur huset. De är trots allt nyttodjur. Så intalar jag mig.
I somras hade vi en stor fet jävla korsspindel i björnbärsbuskarna. Den fick bo kvar, men jag tittade noga på varje björnbär jag plockade för att säkerställa att det var ett björnbär jag tog mellan tummen och pekfingret.
Jag och spindlarna lever i status quo kan man säga. De respekterar mig och jag låter dem bo kvar eller bär snällt ut dem om de hittas i badrummet eller något.
Så på ett sätt har jag blivit av med min spindelskräck. Vad som däremot fortsatt skrämt mig är närbilder på spindelögon. På Göteborgs Naturhistoriska museum finns på andra våning ett stort jävla fotografi på en spindels ögon. Jag går omvägar förbi det rummet för jag kan inte befina mig i samma rum som ett par enorma spindelögon stirrandes på mig med sina onaturligt många, pupillösa ögon.
Samtidigt kan jag inte låta bli att utsätta mig för min skräck om tillfälle ges. Igårkväll hamnade jag som så ofta på wired.com. De frontade med en lista på olika spindlar och varför de bör uppmärksammas på olika grunder.
Där hittade jag den här bilden. Och jag kan verkligen inte låta bli att tycka att det här är vackert. Det skrämmer mig, men det är samtidigt så otroligt välskapt att jag inte kan låta bli att titta.

Advertisements

15 responses

  1. Det där är en riktig sötis-spindel.
    Är inte rädd för spindlar själv (intalar jag mig) men är de stora kan jag varken bära ut dem eller döda dem. Gillar inte knastret som blir eller känslan när de rör sig. Är dödsrädd för alla sorters fjärilar och skulle ALDRIG utsätta mig för att gå in på ett ställde där de har såna. Så modig blir jag aldrig.

  2. Vet inte när det började. Minns att vi hade glasunderlägg med pressade fjärilar i (makabert), gillade aldrig dem men det var nog först senare som fjärils-skräcken satte in. Tycker bara de är så äckliga med sina stora vingar och håriga kroppar…..*ryser* Sen hade vi, ja det är en jäkligt lång historia egentligen men jag kör då….
    För några årsedan.
    varje dag jag skulle ta cykeln till jobbet hörde jag ett konstigt ljud. Lite dovt men ändå ett ljud som inte hörde dit. Varje dag undrade jag vad det kom ifrån. jag letade och letade. Så, efter många dagar bestämde jag mig för att nu skulle jag hitta det.
    I trappan ner till källaren (trappan på utsidan av huset) på undersidan av ett av trappstegen hängde något svart med jättevingar. Varje gång den slog ihop sina vingar uppstod det där ljudet. Tog en pinne och pilade på den. Den släppte från trappsteget och då såg jag att det var en sån där rödspräcklig stor fjäril som mörknat. Trodde knappt mina ögon!Den dog efter det. Efter det har jag hatat dem och så var det den gången jag slog en mal med flugsmällan och den fick fel på styrförmågan och började jaga mig och flyga in i saker. det var scary.

  3. Spindelnärbilder är väldigt fascinerande. Det är något väldigt främmande. Man har sett enorma mängder spindlar, men man ser nästan aldrig hur de verkligen ser ut. Vi förväntar oss att världen ska vara mer eller mindre fraktal, ett spindelpoträtt krockar totalt med den uppfattningen.

  4. Tyvärr, du måste komma ganska nära för att ta sådana bilder med det objektivet. ”Ganska nära” innebär i det här fallet att skuggan från objektivet är ett reellt problem och macro/ring-blixt ofta är nödvändigt.

    ”Since the MP-E is a 65mm lens, you have to get very close to your subject, which can often present difficulties. For example, dragonflies are extremely skittish and it’s rare to be able to get close to one unless he’s eating. Another case is jumping spiders, because as the name implies, these little guys will literally jump onto the lens because it’s so close.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s