En sak mina f.d grannar gjorde

Av någon anledning poppade min barndoms grannar upp i huvudet. Och det slog mig att jag redan som liten parvel levde med grannar som gjorde konstiga saker. Om detta fick mig att bli observant eller om jag drog vingarna av så många flugor och matade till spindlar att jag fick ”Skall för evigt ha mysko, trångsynta grannar” på förbannelseskalan, det vet jag inte.
Fast så många spindlar som jag matade borde jag väl fått gåvor från den positiva delen av skalan? Eller har spindlar ingen talesman när det gäller sådana frågor? Är flugornas herre en bättre lobbyist än spindlarnas kung?

Hursomhaver, i huset intill bodde min bästa kompis med sin familj. Familjen bestod förutom min kompis av en oerhört snäll mamma som hölls hårt framför spisen av sin alkoholiserade make samt två äldre bröder som körde raggarbil.
Under många år höll familjen en katt som hette Måns. Katten Måns liv bestod av att varje morgon bli kopplad och ledd ut i trädgården där han sattes fast vid fågelbordet!
När solen gick ner hämtades katten in.

Om de valde just den platsen för att de egentligen hatade katten och lyckats hitta det mest utstuderade subtila sätt att straffa honom eller om de faktiskt trodde att de var snälla som satte honom precis utom räckhåll bland hans bästa kompisar pippifåglarna, jag vet inte. Det här var dock inte en smart familj så jag tror att det sistnämnda är vinnaren.
Min kompis var bonussnäll och hade lagt en 1-krona i en liten börs runt kattens halsband. Om han skulle komma bort och behövde köpa mat. [I kid you not].

Efter ett antal år och lite lobbying från mig, i vår familj hade vi katter som vi lät springa lösa och som klarade sig utmärkt, bestämde sig familjen för att Måns nu minsann var en vuxen kisse och kanske skulle få slippa kopplet och istället springa lös som andra katter. Sagt och gjort, under högtidliga former tog fadern i huset – stärkt av en innanför västen – Måns i famnen, kopplade loss honom och släppte ned honom på marken.
Katten nosade försiktigt, sprang in under en buske där han förskräckt låg och tryckte ett par minuter. Efter ett tag måste det gått upp för honom att han faktiskt kunde gå vart han ville och han rusa de upp och i väg mot skogen för att aldrig synas till igen.

Del 2.

När sorgen över att katten Måns övergett dem bestämde sig familjen för att de minsann skulle skaffa sig en ny katt.
Den här gången fick jag veta skulle de inte ha katten i koppel utan han skulle få springa ute.
Det visade sig att vi inte delade samma bild av innebörden i ordet ”springa ute”. För dem innebar det att man byggde en stor kattbur där katten skulle få tillbringa dagarna.
Av orsaker jag inte riktigt minns, men jag tillskriver mig själv en icke obetydande del av det hela, bestämde sig familjen för att, mjaaa han kanske kan få springa löst ändå.
När katten var invand i sitt nya hem släpptes han således ut för att leva ett normalt kattliv med skog, fåglar, möss och människor som ger dem mat och sovrum vid behov.
Det första katten gör är att bli överkörd.
Inte så illa att den dör, nej nej den blir bara lätt touchad och blåmärkt..
Vilket var det dummaste den katten kunde göra då familjen bestämde sig för att omvärlden var en farlig plats för en katt och placerade honom i buren för all framtid.

katter i koppel

2 responses

    • Ja allts p ena sidan av bilen stod det ”king-Kong”. P den andra sidan stod det King-Kong men halvdant spegelvnt, dvs ”gnik-gnok”. Som om du skulle sett igenom karossen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s