Saker mina grannar gör. pt X

Valross har önskat en återberättelse av den här historien om Herr Zoloft & Bajsblöjan. Det här är kanske en av de mest underliga och tragiska historier som skett på den här gården. Den är om inte annat väldigt svår att återberätta med rätt och blandning av tragik och komik. Vilken del som är övervägande kan jag ännu inte idag säga med säkerhet. Och jag har dimmiga minnen av hur konversationen gick. Möjligtvis att originalhistorien skiljer sig åt i detaljerna jämfört med hur jag nu återberättar den.

Förrförra året befann jag mig tillsammans med Frau A-mann hos Ponnyjonna med familj på juldagen för att äta julmiddag. Uppbjudna var även, och hur du tänkte här Ponnyjonna kommer jag aldrig att förstå, Herr Zoloft & Bajsblöjan tillsammans med sina två barn, barn 1, cirka fyra år och barn 2, sju mån.

Herr Zoloft sade inte så mycket. Mest mumlade han eller skrattade lite nervöst. Bajsblöjan lekte med barn nr 2 och pratade desto mer.
Efter ett tag kommer konversationen naturligtvis in på vad allas barn fick i julklapp. Ponnyjonnas ungar fick något, våra ungar fick något annat. Exakt vad har försvunnit bakom minnets vaselinkletiga filter.
Bajsblöjan är helt tyst och säger ingenting. Till slut frågar vi Barn 1 vad hon fick i julklapp.
Detta är helt meningslöst eftersom Barn 1 inte yppat ett ljud till någon utanför familjen, någonsin. Men sådan är nu konventionen. Barn 1 svarar inte, och normalt sett skall ju då föräldrarna fylla i och svara åt sina barn. Men Bajsblöjan är helt precis som hon inte hört. Först tänkte vi att de är ju inte jätterika och kanske kände att de var dåliga föräldrar som inte hade råd med en massa grejer. Och det har jag full respekt för. Men så var nu inte fallet
Kom nu ihåg att det här utspelar sig på juldagen.

Till slut säger hon:
-Nej vi har inte öppnat presenterna ännu
-Jaha har det varit en långväga julhelg med resor och så?
-Nej vi var hos mina föräldrar en bit bort.
-…aha så det var sent igår alltså?
-Nej inte särskilt, vi var väl hemma vid sjutiden. Men vi har inte orkat öppna presenterna. Det kanske man skall göra?
-….*wtf?* Jaaaa…jo julafton var ju igår, det är ju då de flesta barn öppnar sina paket.
-….ja jo det har ni ju rätt i. Men vi tänkte ta det någon annan dag. Men du Herr Zoloft, vi kanske borde öppna presenterna idag istället?

Herr Zoloft
– *drogad*…jaaaaaa det kanske man skulle. Men det är så jobbigt att bära in dem från bilen [ som stod parkerad tio meter från deras dörr]
Bajsblöjan:
-Men man brukarju faktiskt öppna presenterna på julafton. Jag tänkte inte på det. Barn 1 kanske vill ha presenterna idag?
Herr Zoloft:
-jaaa….jo tomten kom ju med dem igår. Men är det så viktigt då?
Bajsblöjan:
-Tror du inte hon skulle bli glad om hon fick öppna sina presenter?
Herr Zoloft:
-Men det är ju så långt att bära!
Bajsblöjan:
-Jooo….det förstås. Nej vi tar det i morgon istället.

Joråsåatt.

5 responses

  1. Jag såg ett program igår som åskådligjorde tiden som en fattbar dimension…
    kan det vara så att herr Zoloft helt enkelt lever i en tidlös värld där han upplevar evigheten i nuet, där inte datum har någon betydelse, han upplever i varje ögonblick Universums födelse och slut, varför han antar att grunden till att fira oändliga antal julaftanar kan ske närsomhelst då dom ändå sker kontinuerligt?
    Han kanske är en överlägsen Superbeing?

  2. Varför göra det oemotståndliga fattbart?
    Jag tycker vi nöjer oss om att vara ense om att det finns en liten, icke föraktlig möjlighet, till att Gud kan ha bott granne med dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s