End Of The Century

Det närmar sig slutet, den 13/3 sänds det första av de tre avslutande avsnittet av Battlestar Galactica. Sedan är det slut, finito, över, ljuset släckt och ingen är hemma.
Med viss skepsis började jag se serien under de veckor jag låg hemma med foten i gips. Visserligen var jag hög som ett hus på tramadol och jag uppfattade inte speciellt mycket av handlingen.
Vilket inte bara berodde på allt smärtstillande som kolsyrat mitt blodomlopp utan även för att jag missat att första säsongen föregicks av en två timmar lång miniserie. bsg_propaganda_2_3
Men jag minns hur fascinerad jag var av scenerna på Caprica där Carl C Agathon och Sharon sprang omkring i ett jättefint orange ljus i helt öde städer. Eftersom jag inte kände till bakgrunden var vissa sceber helt obegripliga. Vad gjorde de där, vem var tjejen i vitt varför fanns det orange ljus och blir det ännu bättre om jag äter mer tramadol.

Wahaniwho, fyra säsonger är snart till ända. Inte helt igenom perfekt, vissa avsnitt (tänk Black Market) är rejäla low-downs. Säsong tre dippade betänkligt, men i slutändan är det en av tidernas bästa tv-serie.

Inte alls samma sak, men fullgod ersättare är den fullständigt briljanta Mad Men. Den är svår att beskriva. I kortast möjliga korthet: den handlar om reklammakare på Manhattan, sent 50-tal, alla röker konstant, alla mår dåligt och det händer egentligen ingenting. Som Sopranos utan våld blandat med Seinfeld utan det roliga.
Säsong två är just avslutad i USA. Remma över till närmsta tv-ripnasare och hämta ned. 2×13 timmar du kommer att älska.

madmen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s