Life is a pigsty.

Yay, jag har fått mitt livs första utmärkelse. Egenhändigt utförd och sammanställd efter vad jag förstår.

Till och med en motivering.

Der A-mann

Hittade honom hos Valross och plötsligt blev han en favorit. Våra vägar har korsats tidigare men utan att några vänskapsband har knutits. Ibland glimmar han till med både smarta ideér och hyfsad musiksmak. Tittar på gråtfilmer och kan ibland faktiskt hålla med mig om saker trots att han är vän med Valross. Inbillar mig att det är en ganska smart kille men jag har inga direkta bevis. En ganska ny bekantskap som direkt fick en plats i mitt hjärta.
Rätt träffsäkert om jag får säga det själv. Julpyntstokig och förtjust i brittiska romcoms. Det är jag det.
Det ingår tydligen att skicka priset vidare. Men eftersom de enda bloggar jag läser regelbundet redan förärats -tror jag – blir det rundgång i systemet om jag skickar tillbaks. Om ni inte fått det fina priset förtjänar ni det. Så vet ni det.

För den som undrar över min tystnad beror den helt på att jag är tillbaks i mitten av samma träsk där jag försökt navigera mig ut det senaste året. Jag har haft en hel del tråkiga jobb – kom ihåg ungar, läs på universitet – genom mina dagar. Men det här är seriöst hemskt. Alltså på riktigt, inte på-kul-glimten-i-ögat-tråkigt.
Jag roade mig i bloggens begynnelse med att lättsamt notera att de flesta bloggar verkar handla om hur dåligt bloggförfattarna mår. Well, där fick jag så jag teg.
Aldrig i mitt liv har jag blivit så förnedrad och nedtryckt som på The Boring Store. Och de som känner mig vet varifrån jag kommer och vad jag – om jag får säga det själv – promenerade ut ur med huvudet högt för lite mer än ett år sedan. Det här är tusen resor värre. Det här bits. Det känns ända in i märgen och håller mig vaken om nätterna.
Således, jag har inte orkat tänka en rolig tanke. Och jag har inte velat skriva något yadayadadetärsyndommig. Men här är jag, uppenbarligen i full fart med att rulla mig i självömkan. Sorry.
Så, nytt jobb är ett måste. Om jag bara visste vart. Tips emottages tacksamt.

Annonser

5 responses

  1. Oh yes I do. Just nu skulle jag kunna knalla iväg och börja sortera sopor eller något annat. Conagri…vete sjutton. Jag är fan inte så bra på sådant. Men tack för tipset. Närmare info om du har vore trevligt 😀

  2. Hmm…. jag vet hur det känns, det vet jag faktiskt. Har lyckats bli förnedrad och kränkt på två arbetsplatser. Se dig om efter något nytt, det är det enda rätta.

    Se till att få insomningstabletter. Det funkar och sömnen är superviktig om man ska fungera alls. Själv brukade jag bygga upp scenarion om att jag slog folk på käften när jag skulle sova och var som argast. Det var skönt men pulsen rusade och sova gick då rakt inte. Testa att somna med en ljudbok, det distraherar tankarna.

    Trist det där, jättetrist!

  3. Ditt gnälliga jävla aber. Det är enkelt! Gå till vårdcentralen & säg att du hör röster, & att de vill att du ska skada dina kollegor. Vips så har du ett halvår hemma att vila upp dig på.

    Såg f.ö. Vinterkriget i helgen. Vinterkriget ist, well, krieg.

  4. Aj aj, stackare där. Önskar jag hade nåt bra tips till dig, men vi vet ju båda hur det gick när jag försökte hjälpa dig. :S (Om jag bara får en chans att fråga E vad fasen hon sysslade med… Nej, det kanske är bäst att hålla käft, för andras skull…)
    Men, jag ska höra mig för bland mina nya kollegor, om nån där vet nåt. Kan ju finnas tips iallafall. Visade sig att en av mina nya kollegor (tror hon) minns dig från högstadietiden, hon gick i sjuan när du gick i nian… 😉 It’s a small world!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s