Woodcabin

Familjen A-mann fick för några år sedan möjlighet att köpa världens minsta sommarstuga. Jag lovar, det finns hyddor i Mexico Citys slum som har mer utrymme än den här. Men den ligger så förbånkat fint och inom lämpligt avstånd att vi inte kunde låta bli. Här tillbringar jag så många lediga timmar som möjligt med att ligga i soffan framför spisen och sucka över saker jag borde ta tag i.
dsc00628
Inte så att jag är lat, men jag är livrädd för att springa huvudstupa in i ett projekt och sedan inse att jag gjort fel eller dragit på mig något som kostar en halv årslön. Der Coachführer och Frau Rottweiller kan berätta mer om hur det kan gå.

Tyvärr hinner vi väl – likt många andra sommarstugeägare – inte vara där så mycket som vi önskar. Men vi var där för några veckor sedan och lät lilla fröken A-mann öva konståkning på vår lutande sjö.dsc00634

There By The Grace Of God

Peter Sutcliffe aka The Yorkshire Ripper var en av Englands mindre omtyckta män. Under sin fem år långa seriemördarkarriär nådda hen den icke oanselnliga siffran av 13 mord och ett större antal överfall.
Långt ifrån topp-tio, inte heller den mest bestialiske. Där leder The Vampire from Sacramento som i ett särdeles otäckt fall roade sig med att äta bebisar. Alternativ etta är tysken Peter Kurten lär medelst en kulhammare krossat tinningen på ett av sina offer för att sedan
suga ut hjärnan.
Men Peter Sutcliffe förtjänar ett hedersomnämnande. När han greps misstänkt för rattfylleri upptäckte polisen att han bar en långärmad, v-ringad t-shirt.
-So?
Ah, han bar den med benen genom ärmarna med v-ringade halsen lämpligt öppen in skrevet.
Hans utfitta var alltså en hemmagjord rape-dräkt. Han hade sytt in knäskkydd i t-shirtens armbågar och nödvändig utrustning fanns snabbbt tillgänglig utan att hindras av kalsonger.
Jag kan inte säga exakt vad, men det finns något extra otäckt och förvridet i hans val av ”arbetskläder”.
om det är för att han likt kriss-kross bar kläderna upp-och-ned eller om det är något annat som gör att jag reagerar vete sjutton.
Utöver det var Yorskhire Ripper engelsman. Och det är naturligtvis alltid ett plus.

Med den avslutningen är det åtminstone en av er som vet vad dagens flygvapeneblem blir. Universal, intergalactic Royal Emperess Airforce Of Eternal Might.
Och därmed är den första veckan på Der A-mann med ett och samma tema avslutad.

Whoppie-kay-ey

Whoppie-kay-ey

Intravenour Agnostic

Av för mig okänd orsak frågade Pikegirl igår om någon av läsarna hade eller känner någon som har dyskalkyli. Sifferblindhet.
Jag har aldrig diagnosticerats som sådan och det intresserar mig inte heller att veta. Siffror är för mig som grammatik. Fullständigt ointressant och jag har alltid undrat vem som behöver känna till adverb, prefix och substantiv. Man hör ju om det låter rätt eller hur?
Dessvärre har jag inte samma känsla för ekvationer, jag kan inte säga om de ser rätt ut eller inte.

Valross skrävlade stolt över sin förmåga att känna doften i urin om någon ätit sparris. jag har klarat mig bra genom livet utan att kunna bedöma sparrisintaget hos toalettbesökaren före mig.
Däremot har jag en helt annan meningslös förmåga/defekt, synestesi.
Synestesi innebär att hjärnans sinnen reagerar på områden de normalt sett inte skall syssla med. Den absolut vanligaste formen – den jag har – är att siffror och bokstäver alltid kommer i färg.
Tänker jag på en siffra, en bokstav, eller ett ord ser jag det framför mig i färg. Siffran 3 är t ex röd. Fem är blå, 1 är svart. Måndag är en blå dag, onsdag brunröd unt so weiter.
Likt urinsparrisförmågan fullständigt meningslös, den påverkar ingenting. Men den har verkligen, och det här kommer att bli så kul

*trumvirvel*

satt färg på tillvaron!
Det här fick jag veta för en handfull år sedan genom en artikel i DN. Inte utan stolthet insåg jag att det här inte alls var normalt utan något som några få procent av befolkningen hade. Det är antagligen det närmaste en superkraft jag kommer.
jag frågade mina barn vilken färg vissa siffror hade. Min son tittade å mig som jag inte var klok. Min dotter svarade direkt ”gul”.
Jag kanske borde skafffa mig en superhjältedräkt med ett eblem? Typ som Japans skitsnygga flygvapenrundel.

Gapean Air Force

Gapean Air Force

The Intense Humming Of Evil

Min son är inte helt olik sin pappa. Han vräker ur sig saker som i fel sällskap orsakar en uppspärrad blick och viskningar bakom ryggen. Av någon anledning kom vi in på forna jugoslavien och dess uppdelning i så många länder att det pro-kejsleriga tyskland hade baxnat av avund över hur många stater man får plats med på en begränsad yta.

God tvåa

God tvåa


Min sons kommentar var då –Asch där nere. I europas armhåla.
Det där har han säkert inte kommit på själv. Men jag varnade honom för att säga sådär i närheten av kamouflageklädda personer med kraftig skäggstubb och namn med konsonant-galorefest.
Anywho. Jag är inte särskilt intresserad av fotboll. Det är först när stora mästerskap som EM och VM nalkas jag vaknar till liv. Tyvärr är det aldrig tävling i det näst viktigaste: snyggast landslagsdräkt.
Om man som jag inte har helt full koll på vilket lag man skall heja på i en match är dräkten alltid det avgörande.
Det lag som alltid är eviga förlorare är Kroatien. Deras fullständigt vedervärdiga röd-vitschackrutiga mönster borde utestänga dem från allt deltagande i alla sammanhang.
Varför de inte använder sin jättetjusiga flygvapenlogga från WWII är för mig obegripligt. Tydlig, fångar uppmärksamheten och den luktar 20 mm kanoner och death from the sky372px-croatian_roundel_ww2svg

Little baby knew nothing

Min samhällslärare berättade vidare om ett besök han gjorde i någon annan öststat. Rumänien, Bulgarien något av dem. Han ville exemplifiera problemet med en stark stat (han var faktiskt aktiv socialdemokrat själv så det är lite förvånande) och hur befolkningen på ett sätt tappar begrepp om värdet av arbetet när alla får samma lön.

Berättelsen var denna att han befann sig i huvudstaden för det hör öststatslandet. På morgonen promenerade han över den stora stadens torg på väg till en föreläsning, guidad tur, bordell eller liknande. På torget rådde en marknad där man i sedvanlig öststatsanda inte hade särskilt mycket att sälja. Allting var egenproducerat eller dåliga kopior av kända märken och såldes för att dryga ut kassan. Där på en stol satt en gumma med huckle och i handen hade hon exakt två ballonger. Det var vad hon sålde. Hon hade inget lager med ballonger eller så.

Ballonger, bögclowner. Same same.

Ballonger, bögclowner. Same same.


På eftermiddagen när han kom tillbaks från föreläsningen, den guidade turen, bordellbesöket satt gumman kvar. Och hon hade i handen samma två ballonger hon höll i på morgonen.
Moralkakan är tudelad. Naturligtvis hade hon ont om pengar och försökte sälja det hon ägde som var av något värde. Otroligt sorgligt. Bit två av kakan är att hon tillbringade flera timmar med att försöka sälja två ballonger som rimligtvis inte kunde gett henne pengar till en kopp kaffe. Det borde rimligtvis funnits bättre sätt att få sitt leverbröd.
Här kan man ju påpeka att hon kanske var handikappad, skröplig, utan kunskap om något yrke eller något annat som förklarar varför hon gjorde en så hopplös sak som att sälja två ballonger. Det fanns möjligtvis en sådan förklaring, det vet vi inte. Men det är inte heller poängen. Hon är exemplet som visar problematiken med att arbete inte belönas efter sitt riktiga värde.
Om gumman fanns på riktigt eller var ett påhitt för att användas som exempel vet jag inte. Men det är lite sorgligt med tanken på en gumma med två ballonger.

Allt ovan är dock en ursäkt för att komma till dagens flygvapen.
Jag ger er Rumäniens flygvapenemblem!
Nästan lite leksaksaktigt och förtjusande. Men samtidigt ett lysande exempel på hotfull öststatsdesign när den var som bäst. Inte överdriven och pompös med blicken i fjärran, utan noggrant övervägd, färgschemat är briljant och under vingarna sitter bomber för att ödelägga en mindre förort.

631px-roundel_of_the_romanian_air_force_1947-1985svg

A design for life

Jag och Välross delar en viss faiblesse för forna diktaturer som Östtyskland och Nordkorea. Själv ser jag på de gamla öststaterna som något ur en saga, visserligen av det mer gråtunga slaget, men ändå en saga.
En lärare i samhällskunskap berättade för oss om hans besök i några av de här länderna. Som jag minns hans berättelse gick han på sextio-sjuttiotalet till sjöss. Inget mer exotiskt än båtar mellan Sverige och öststater som Polen dock. När deras båt låg i hamn var det vanligt att de polska hamnarbetarna stod på kajen och visslade på deras uppmärksamhet. Det de var ute efter var ”kexi” och ”pornografia”. Det visade sig att Ballerinakex och svensk hårdporr var ren hårdvaluta. Ett paket kex och FIB-Aktuellt motsvarade en sjuttiofemma finfin polsk vodka. På ett sätt är det där en högst charmerande berättelse över två staters önskan att kontrollera befolkningen. I det ena fallet var kapitalistiska varor som förledde arbetaren från att göra sitt jobb icke-önslvärt. I det andra fallet….nu när jag tänker efter precis samma sak.
Men jag tror att du får konsumera mycket ballerinakex och porr innan du får samma skador på kroppen som efter en sjuttiofemma vodka.

Hursomhaver. Förutom en fascination över sagoländer som Nordkorea och Albanien är jag oerhört förtjust i flygvapen och stridsflygplan. Och dit hör en viss beundran över de olika heraldiska emblemen. Det vore jättelätt att göra en vapensköld som visar ett svampmoln och ett fuck-you-all som text. Det vore t o m väldigt sant och korrekt för många länders flygvapen. Nej istället försöker man säga samma sak fast med tjusigare språk. Ett av mina favoritemblem är Östtysklands Luftstreitkräte. Stramt, korrekt och men ändå med en tydlig don´t mess with us i formspråket.

180px-emblem_of_aircrafts_of_nva_east_germanysvg

Yesterday, when i was mad

I’ve been thinking. Riktiga bloggare skriver ju om sina utfittor. Jag har än så länge bara fått ihop ett sådant inlägg. Min urfina Brosjacka som ni kanske minns?
Men eftersom min utfitta består av:
1. Mörka byxor
2. Svart polo
3. vit skjorta ( inte samtidigt som nr 2 dock)
4. Svarta skor.
känns det lite torftigt och fort uttömt. Mina klädinköp sker sisådär en gång vart sjätte månad. Så någon kontiunitet blir ju svår att uppnå.
Jag är rädd för att om jag börjar blogga om mina kläder slutar jag så här.
Ulricehamns finest