Skyltmåndag

En av hållpunkterna på resan var det eminenta Imperial War Museum. Inte bara en samling med krigsporr som flygplan och stridsvagnar ( De har en jagdpantzer!!! De har en jagdpantzer!!!!) utan också en sevärd samling med konst. Paul Nash som var officiell brittisk krigskonstnär under WWI är målningar jag alltid stannar upp inför.. Han blev utsedd till HRM konstnär men fick efter Verdun sparken då hans verk blev mer och mer pessimistiska. Gråa öde sönderspränga landskap var inte vad krigsdepatermentet ansåg vara lämpliga skildringar, och hans verk försvann i skymundan under många år. Numera rädds IWM inte för att skildra krigets fasor, man har gått ifrån det glättiga ”Rule Britannia” och ”death & glory” som varit deras tidigare kännemärke. Därmed inte sagt att museét idag vill be om förlåt för vad Storbritanninen gjort och gör. Det gör de verkligen inte. De försöker bara visa hela spektrat av vad det innebär att vara en krigförande nation.

Museét drar till sig besökare i alla åldrar. Du lär med säkerhet springa på ett antal skolklasser på besök. En helt ogrundad iaktagelse säger att IWM är det av barn mest välbesökta museét i London.
Sedan ett antal år huserar IWM en tvåvåningsutställning om Förintelsen™. Väldigt gripande, sorgligt och välgjort. För den goda sakens skull drog jag med mig min son in, det är tolvårsgräns, för att han skulle få lite riktigt mänskligt lidande att sätta i relation till tonårsproblem som finnar och dumma föräldrar.
Min fru och dotter satt utanför och väntade på oss. När vi kommer ut springer det en typisk brittisk snorunge i femårsålder, rödhårig, fräkning och osympatisk, och skriker, gapar, klättrar och uppför sig som en rejält ouppfostrad unge. Min fru berättade att vakten vid ingången/utgången till förintelseutställningen gått fram till mamma, fet med taskigt permanent och hette säkert Betsy, och med viskande röst förklarat ”ma´am, this is the the holocaust exhibition. Could I please ask you to keep the childrens voice down.” Det är alltså vanligt att folk kommer ut från utställningen med tårar i ögonen eller i full gråt.
Mamman hade då sagt till sina arton barn, med gnällig pitchad Essexröst, ”Come children. The man has ordered you to stop being kids and act as adult. Time to be booooring and be adult. Come her, Sit. Sit!”
Tja vad skall man säga?

Men, IMW hade en av de trevligare skyltarna jag sett. Faktum är att det var väldigt fina toaletter så varför de bad om ursäkt förstod jag inte. Men det är väl för att de, inte alla, är så hemskt trevliga.

2 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s