Reader meets the authors fist

Många av mina arbetsdagar tillbringar jag med en underlig känsla av brummande hat i kroppen. Det är som en otäck resonans i märgen som ökar ju längre dagen går. Tänk dig att du sätter en eltandborste mellan bakhuvudet och nacken. Det vibrerar i hela kroppen. Efter ca 08.25 på morgonen börjar samma brum fast på ett känslomässigt plan. Framåt lunch får vibrationerna sällskap av en glödande känsla av aggresivitet. Likt ett par för små glasögon med felaktig skärpa sätter sig vid 14.00 uppgivenheten över ögonen. De sista timmarna av arbetsdagen tillbringas således i ett komatosliknande tillstånd där jag sitter lätt bakåtlutad med halvslutna ögon och helöppen mun eller framåtlutad med armbågarna på bordet och ansiktet i händerna.
Utöver detta finns det sedan saker som får mig att bli öppet aggressiv och där bara min goda uppfostran hindrar mig från att svepa skrivbordet rent med ett drag av armen och gå hem med ett finger i vädret.
Det som får mig att gå upp till kokpunkten är något så banalt som frågor om väderstationer.

Högst motvilligt vart jag i unga år tvungen att göra militärtjänst. Tack vare ett råd från en bekant tipsades jag då om att väderbiträde var en hyvens grej. Då jag alltså var tvungen att tillbringa de där månaderna på något sätt föreföll det att vara en god idé. Man slapp den fula gröna uniformen, det fanns gott om kakor och man var inomhus dagarna i ända. Plus att man fick lära sig en del om meteorologi på köpet. Något som inte alls var tråkigt, tvärtom.
Min avsky för frågor om väderstationer har alltså inte på något sätt med min militärtjänstgöring att göra. Tvärtom kan jag bokstavligen prata väder och vind under långa perioder.
Nej, anledningen till min avsky handlar om att de som köper väderstationer ofta är analretentiva pedanter. Det finns de som köper en väderstation för att det är trevligt och lite intressant med det aktuella vädret. Därom är jag helt med och överens.
Men sedan finns det de som måste ha koll på exakt varenda detalj. De kontrollmäter gärna värden med andra väderstationer och finns det en differens mellan vår och deras gamla ringer de obönhörligen hit och undrar vad skillnaden beror på. Eftersom de är noggranna personerär det h e l t omöjligt att knyppla ihop ett svar som bara har stora beståndsdelar av sanning i sig. Till exempel, svaret kan inte vara:
-Det kanske är din gamla väderstation som visar felaktigt?
Normala människor kan ju acceptera att ”javisst det kan ju vara så att min gamla utrustning som faktiskt visar lite tokigt”.
En äkta väderstationsmans (de är alltid män) svar på det påståendet är
-Nej det är omöjligt. Den har visat rätt i alla tider.
Här hamnar jag i en filosofisk rävsax. Jag kan visserligen, på en rent teknisk bas, argumentera för att deras väderstation varit felaktig sedan inköpet för tjugoton år sedan. Men det skulle vara en lönlös debatt eftersom de för att acceptera det argumentet även måste stå ansikte mot ansikte med den bistra sanningen att all data de samlat in sedan 1948 har varit felaktig. Och hur lätt är det att få någon att inse att deras livsverk är ett misslyckande? Det är kul, ja. Men det är inte så lätt.
Den andra käken i rävsaxen består av det faktum att jag därmed inte kan ge ett förnöjsamt svar på exakt vad som gått fel. De svar jag har accepteras inte, och eftersom jag inte har statistiska väderdata för kundens trädgård kan jag inte heller bevisa att de har fel.
Så vad som händer i en sådan diskussion är att jag istället för att argumentera för någon form av åsikt genast viker ned mig och står fast vid att det är omöjligt för mig att veta vad som gått sönder i apparaten. Jag är nöjd med det faktum att den gått sönder och vidare diskussion om varför är rent teoriserande där någon form av konkret bevisning är omöjlig att få fram, för vi kommer inte ta in apparaten och obducera varje enskilt motstånd och lödning.
Vilket naturligtvis inte gör kunden nöjd för han vill ju veta exakt vad som hänt.
Alltså kommer jag att hamna i femton minuters onödigt samtal oavsett hur jag gör.

Vädermänniskor, lyss till mina ord. Jag har respekt för ert intresse. Men för guds kärleks skull, sluta vara så jävla petnoga!
Or this will meet your face!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s