De 365 stegen

Ok, St Pauls är rätt stor.
Jag är liten. St Pauls är stor. Hade vi möts i en brottningsmatch hade jag varit St Mary Aldermary som står på Cannon street en bit bort och är en alldeles förtjusande liten kyrka i behov av renovering (och med en påse över huvudet om på bilden eller om det är en kyrkkondom?)medans St Pauls hade varit det gargantuanska brottarmonstret uppspeedat på anglosaxiska helgonhormoner, med hundra dekorerade militärförbands stolhet och med Nelson som hjärta.
Så stor är den.
Pretty beefy om man säger så. Men eftersom resan var en turistresa så fanns ett besök med på kartan. Att känna att något är ”wow liksom” är dessvärre rätt övergående, fråga Pelle Almgren, och som bortskämd västerlänning tittar man strax efter nästa häftiga grej.
Det finns en svårighet att för en längre stund uppskatta något enbart att det är stor, snyggt och vacker. T ex, i St Pauls är det norra koret avsatt för en massa flaggor till ”Middlesex regiment”. Jättefina fanor, flera hundra år gamla. Men kan man ingenting om historien om fanorna eller regimentet stannar det vid ” wow liksom, vilken gammal fana” eller för den delen ”yikes vilken fin staty av General Dwundelobottomtwingelhamstenson”.
Ok, det här problemet är inte unikt för St Pauls. Men problemet blir alldeles oerhört koncentrerat.
Så inför St Pauls, läs på mer om brittisk historia och skall du gå upp i kupolen.
Ta Med Dig Vatten. Mycket Vatten.
Vilket f.ö gäller för hela London, men just en promenad upp i kupolen, särskilt om du skall allra högst upp, kräver extra stash.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s