Free as the byrds

Med en dåres envishet har jag gång på gång framhävt tesen ”allting från england är skitbra”. Dock har jag flaggat för att det kanske inte stämmer alla gånger.
Gudarna skall veta att jag med ljus och lykta letat efter saker som verkligen inte är bra.

Der Coachführer kommer om några dagar att vara jättejättegammal. Personligen har jag flera hundra dagar kvar tills dess. Men det är ändock skrämmande nära. Såpass att jag bestämde mig för att göra ett lackmustest på min ålder.
Testet var ganska skrämmande i sin uppbyggnad. Helt frivilligt utsatte jag mig för att lyssna på Rolling Stones. Poängen är helt enkelt denna; om jag numera gillar Rolling Stones är jag också gammal.
Helt sonika införskaffades ett par tidiga album och genomlyssning påbörjades. Let it bleed, Beggars Banquet, Their Satanic Majestic Request och Exile on Main Street. Senare alster valde jag att undvika. Bara tanken på att jag i mig kanske skulle komma att finna en hittills helt okänd man som gillade ”Stones in the eighties” var för mycket att bära.

Efter några dagars lyssning, och tro mig jag gjorde detta utan medvetet låta mina fördomar om Stones påverka, får jag säga att de fortfarande är ett rejält överskattat band. Däremot får jag idag inte samma behov av att snabbt försvinna från platsen om jag hör stones. Så lite gammal är jag nog trots allt.
Roling Stones är från England. De är faktiskt inte speciellt bra.
The Byrds däremot är från USA. Och de är jävligt bra. De borde byta ursprungsland med varandra.


Det blir svårligen snyggare än så här. Jag undrar bara vem i publiken David Crosby spanat in. Skulle tro att han fick big love efter spelningen.

6 responses

  1. ”Usch…nu hånas jag av en bild på Mick Jagger i 100-årsrynkor & botoxstärkta läppar.”

    … och när Lillross är tonåring kommer det vara ännu värre.

    Stones har gjort en del hyfsat cover-material och Paint It Black duger som den är.

    /EVK – Åldring

  2. Jo. Stones har gjort en och annan bra låt. PIB t ex. Men om jag varit coachführergammal hade den skyddande barriären som förhindrar min hjärna från att ta till sig bluesrock varit helt borta- Nu är den bara lite naggad i kanten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s