Precis så

20120216-073823.jpg

Annonser

Pop tjugo år.

Det kan vara av intresse att få veta att någon tagit itu med att lägga ut gamla artiklar från Pop via WordPress. Naturligtvis en god kulturgärning om någon, och jag satte mig ned med en påse chips och en flaska cola förberedd på en helkväll. Men lustigt nog förbyttes min förväntan till besvikelse. Nostalgins rosaskimrande lennon-bågade glasögon gav inte den minsta kraft och lyster åt texterna. Visserligen, många artiklar handlade om amerikansk folkrock, demoband från Gävle eller afroamerikansk musik gjord på rim. Något som t o m då tråkade ut mig. Men artiklar om artister jag redan gillade eller genast beslöt mig för att gilla bara jag fick tag på skivan, är taffliga och pretentiösa på ett rätt tråkigt sätt. Recensionerna luktar ”hej kompis”.

Nu skall och vill jag inte kräva av texter skrivna för tjugo år sedan, att de skall bära någon tyngd då jag själv är tjugo år äldre och inte alls samma musikkonsument som då. Och författarnas intention, vilket inte alltid märks tyvärr, var antagligen inte heller att betyda något om tjugo år.
Så skall jag dra någon som helst slutsats så är det att andra saker än popmusik är roligare och viktigare. Och det är så det skall vara.

Mer jazz, Cannonball Adderly – At the lighthouse

Chet

Alla gillar Chet Baker.

Ett av problemen med Chet är att han gjorde precis vad som helst för att få pengar till tjack. Det finns alltså en uppsjö med olika inspelningar varav långt ifrån alla har något av värde.
Om man lyssnar på t ex My Funny Valentine från hans tidiga karriär, det här albumet är bra.
Och sedan The Last Great concert”>samma sång inspelad live tillsammans med Stan Getz några veckor före det att Chet mötte en trottoar i Amsterdam i för hög fart, så hör man att åren inte var skonsamma mot honom.

Sonny Clark

Det förvånar mig hur mycket bra musik jag missat genom att i alla år helt avfärda jazz. Men det har sina hundtandsmönstrade skäl och fiskbensrandiga orsakeer. Ett av dem är otvetydligt SVTs obscena tolkning av ”lördagsunderhållning” som innebar att jazz var covers utförda av Nils Landgren och Sharon Dyall på sång.
Nu var det nog inte herr Landgrens fel som i sig är en eminient tromobonist, utan SVT som ville göra lättsam underhållning och låtvalet följde därav. All skam åt dåtidens nöjesproducenter alltså.

Dagens skiva är Sonny Clark – Cool Struttin från 1958

Sonny Clark

Oops!!

Sonny Clark

Getz/Gilberto

1964 spelade Stan Getz och Joan Gilberto och hans dåvarande fru Astrud Gilberto in en av jazzhistoriens bästsäljande album. Det var inte enbart orsaken till att göteborg senare under 90-talet drabbades av en tillfällig våg av easy listening-klubbar, det medförde också att Stan och Astrud fattade tycke för varandra där i studion varpå Joan fick åka hem singel.
Men en bra skiva är det allt. Jo, ”The Girl From Ipanema” är fortfarande en bra låt. Men visst vore de skojigare om den döptes om till ”He-girl from Ipanema” [bild på asiatisk lady-boy här]

Getz/Gilberto

Young Herriot

BBC visade under julhelgen den nyproducerade miniserien ”Young James Herriot”. Som namnet ger vid hand handlar den om just, den unge James Herriot. Handligen är vädligt enkel; unga veterinärstudenter klädda i tweed åker runt i 30-talets skotska landsbygd och hjälper ett bönder vars älskade får eller en kossa att bli friska.

-Aaah, i can feel you mammaries