Fist of Cheese

Under lång tid har säkerheten på Der A-manns officiella bloggkontor varit något högre än vanligt. Inga okända besökare har släpps in på startplattan. Än mindre fått åka med stabens pendelraket ( vi ligger i omloppsbana vid Lagrangepunkten L4) utan särskilt tillstånd. Oss veterligen har ingen information läckt in eller ut. Men då vi rör oss i bloggosfären, albeit hundratals mil från jorden, tillhör det sakens natur att hemligheter inte låter sig hållas instängda mer än fem sekunder efter att de yppats. Skvaller är vår affärsidé.
De senaste dagarna har rapporterna om milslånga köer framför internetcafeér runt om i världen inkommit i ökande takt.

Förväntansfulla läsare köar utanför Tw@t-cybercafé, Williamsburg PY

Innan situationen eskalerade till ett okontrollerat geekparty with a vengeance beslöt ledningsgruppen att släppa nyheten så fort vår klient bekräftat att öppningsdags redan var här. Vi hade hellre sett en liten fest med rolig hatt och blås-ut-rullar, men tiden räckte helt enkelt inte till.

Utan mer ado(och inläggets näst sista anglicism i kursiv stil, i promise).
Mannen som startade en träffpunkt för de psykist distraherade, mannen som var så snygg att trummisen i Weezer anammades hans look, mannen som beslöt sig för att ge kollektivet ett stort fett centralt placerat finger, mannen som gav umlauten ett ansikte i form av ett illaluktande havslevande däggdjur är tillbaks.
Numera kallar han sig för ”Fist of Cheese” och återfinns här:

Tjerna hallå.

Idag ägnar vi alla en tanke åt Valross. Jag hoppas baksmällan är värd firandet igår?

Dags att reprisera den här bilden tror jag.

Sgt A-manns lethur club band

Bara för att sätta saker i perspektiv. Det här med ålder är lite svårbegripligt, no? Jag menar, hur gamla är jag Valross och Coachie egentligen? Jag tror inte vi riktigt har grepp om precis hur gamla vi är. Ja kanske ni tänkt på det och gråter i er ensamhet när ni sitter i hörnet i duschen utan att berätta för mig. Vad vet jag.
Hur gamla är vi? Vad sägs om den här föklaringen:

Music for the masses släpptes 1987. Då var det exakt tjugo år sedan Beatles släppte Sgt peppers lonely hearts club band. Det kändes som en evighet sedan då.
Det har idag gått tjugotvå år sedan MFTM släpptes. Det har alltså gått längre tid mellan idag och MTFTM än mellan SPLHCB och MFTM då, 1987.
Så gamla är vi.

Men min fina jacka lever kvar.

Valrossmemorabilia

Jag trivs på Företaget™

Men jag tror aldrig det blir roligare någon annanstans än vad det var här:
http://valross.blogg.se/2008/april/inkontinensvy.html#trackback

-This is sgt Valross from the ship Nostromo signing off

Bloggvärlden stod stadigt kvar på sina fötter. Förlusten av en blogg gör vare sig till eller ifrån, egentligen.
Valross bestämde sig för att starta hösten med en smäll genom att annonsera sin omedelbara avgång.
För egen del innebär det ett tråkigt avbräck av en säker källa till inspiration och till minibeefs. Vem skall jag nu vara ense om att vara oense med?
Men å andra sidan träffar jag ju mannen bakom bloggen dagligen alldeles för sällan, men ändå då och då.
FYI: han är ännu roligare i verkliga livet.

Jag ganska övertygad om att han dyker upp i en eller annan form då han har alldeles för många bra idéer för att bara låta dem ramla ned på kontorsgolvet i Solna eller på tågstationen i Hallsberg där ingen skulle ta bry sig utan bara se det som skräp. Och skulle behovet uppstå akut finns det alltid plats att skriva här.

Du förtjänar den här bilden, den enda feelgood-bilden jag hittat som inte luktar rosor och kattunge.

-Bra jobbat Valross

Ja just det ja

Jo just det ja. Förra (eller om det var förförra fredagen) bjöd på ett SMS från Peixe-Peixe som undrade om jag ville göra honom sällskap med bussen till staden på andra sidan Billingen för att träffa Coachführer, Frau Rottweiler mfl.
Och det ville jag ju. Av någon jävla anledning hade det bokats bord på en allsångskväll. Tack Baal för att det fanns ett ledigt bord inomhus långt bort från allt vad ”Creedence” och ”Sommarnatt” heter.
Det var dock lite roligt att se ett av långborden i full gång med armkrok där Los Colossus Bergsturksgudinna satt som massiv stoppkloss i ena kortänden.

Tant Valross var lite trött efter sin chartersemester och orkade inte komma ned och hälsa på. Detta trots upprepat sms:ande från vår sida Wank-stain. Men vi tar det nästa gång, check?

Coachie, Frau Rottweiler, PP

PP gör ett rimjob mitt i min Agincourtsalut till Valross

Nyttan av Valross

En valross är bra att ha till ganska mycket. Man kan leka med honom. Man kan gå på stan och titta på fina förvaringslådor tillsammans. Man kan dricka öl. Man kan äta lunch ihop. Och man kan faktiskt ha honom till att klä på sina pappdockor.

Colonial Anthem

I slutet av 80-talet, trött på det eviga insändarkriget mellan hårdrockare och synthare i Okej, gjorde valross en helomvändning. Vad musiken behövde var inte det bögiga hos Queen eller de teatraliska gesterna hos Howard Jones och Alphaville.
Världen behövde bögiga teatraliska gester – with drugs.

Mëtäl Mickëÿ

Collaborators

I tidigare inlägg har jag nuddat vid Valross diskografi. Innan han övergick till catchy riff-pop tillsammans med Rivers Cuomo tillbringade han några veckor på Kuba.
Resultatet blev ett album som hyllades av kritiker världen över.

Påbörjad Valross-diskografi finns att beskåda i det här inlägget och i det här inlägget

The Road Less Travelled

När Der A-mann och Frau A-mann blev ett par tillbringades bröllopsresan i världens bästa stad. Vi fick låna en lägenhet av en god vän i den neobrutalapittoresktistiska staden South-end-on-Sea.

-Allvarligt, vem f*n orkar sexa till det på bröllopsnatten? Det måste vara en av vår tids största myter. Du skall under dagen: duscha, klä dig, åka till kyrkan/vigsellokalen, gå till fotografen, åka på kalas, dricka, äta, dansa, fotas av släktingar, prata och vara trevlig. En romantisk natt på det? I think not.-

Att resan var lyckad säger sig självt. Det var ju London. SOm avskedpresent från min tillfälliga hyresvärd, Roger, fick jag det här superduperfina glaset. I det dricker jag enbart engelsk öl. I just det här fallet ser ni en nyupphälld Boddington stå till sig.
Valross – gråt ditt hjärta ur bröstet!

Carling - Love Football