augusti 4, 2009
Ja, jag har ju fortfarande grannar. Tyvärr har sommaren erbjudit väldigt, väldigt lite i grannhistorieväg. Men liksom jag började Barbapappa på ett nytt jobb idag. TM-försäljning av avtal gällande strömförbrukning. Han hade ringt hem tre gånger och beklagat sig och han knackade på min dörr när jag kom hem för att visa upp HUR mycket han måste lära sig.
Problemet var inte mängden utan att han skulle lära sig något. Men jag har mött många nya säljare i min dag och jag känner ändå en viss förståelse för att det är tusen nya saker att komma ihåg. Så, kudos åt att han fått jobb (ja fan han hade blivit utstämplad annars).
Jo Ponnyjonna lyckades få med sig B&B ut till vår stuga. Jag har fortfarande inte förlåtit dig PJ, you hear?! Nu vet dom ju var vi håller till!
Lämna en kommentar » |
Saker mina grannar gör | Taggad: barbamamma, barbapappa |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
juni 11, 2009
Jag sade till Ponnyjonna på skarpen idag. Hon skall ge fan i att outa berättelser om B&B i kommentarerna. Hon skall hädanefter ge dem till mig direkt. Capicé!
Barbapappa har som sagt inget körkort. Vilket som tidigare nämnts är den enda likheten mellan honom och en massa andra människor jag gillar. Det gör inte honom till en bättre person, men tack för att du försökte B.
En gång satt PJ och B&B och pratade om förlossningar och så. PJ berättade då för B&B att hennes man; Maqruel, vid den tiden då alla i landet skulle skattskrivas då hennes första dotter skulle födas också var körkortslös och de fick ta taxi in till BB. (BB inte ”B&B, ok?).
Barbapappa, som är världens bästa tandläkare, fysiolog och fotbollstränare berättade då att han innan förlossningen ringt till polisen för att fråga om det gick för sig att om det krävdes gick bra att han körde i alla fall? Polisens svar enligt B var då
BP: -snälle polisen kan ja ente få köra in na när det är dags???
Polisen: – vesst får du det.. kör bara, o blir du stoppad på vägen så gasa mer bara jag lövar att det ente sa bli nå böter…..
Ja ni som ids läsa kommentarerna har redan läst det citatet. Jag ville bara omge det med lite kontext. Fröken 18.45 som ju har kroppskontakt med konstapel Goldfinger kanske kan berätta för oss huruvida det är rimligt att någon utan körkort skulle få muntil tillåtelse att köra sin fru till BB? Det kanske är sant? Pray tell!
2 kommentarer |
Saker mina grannar gör | Taggad: barbamamma, barbapappa, fråga polisen, Fröken 18.45, körkort, körkortslös, Konstapel Goldfinger, Maqruel, Ponnyjonna |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
juni 5, 2009
Pexie-Pexie uppmärksammade mig häromdagen på en länk. Tjosan hoppsan.
hans onda jag förbjöd honom att berätta vad det handlade om i förväg. Mental lemonparty säger jag bara.
*Håller alla bloggare utom Valross på Hammarby?
*Frau A-mann och jag avslöjade för varandra att vi båda två går omrking och känner ångest över precis allting. Jobb, vi båda vill byta (jag mer än hon), barn (när du har tonårsbarn förstår du), bil, vi skall köpa en ny. Inte för att vi måste, mer för att det är praktiskt. Men det ger ångest att gå till banken. Sommarstugan, varför har vi en sommarstuga när vi är där så sällan (en gång i veckan). Katten är troligtvis blind på ena ögat och när jag skulle laga mat och trodde att spisen gått sönder kunde jag på allvar sätta mig ned och gråta. Det visade sig vara någon jävla säkerhetsspärr.
Alltså allting är bra egentligen. Men allt som kanhända känns otäckt.
Och så tänker jag på alla mina bekanta som faktiskt har saker som är lite jobbiga på riktigt.
Poängen här är, jag har en bra jävla lust och strunta i alla andras problem och gotta mig i mina egna utan att känna att jag behöver rycka upp mig.
Och då inser jag hur egoistisk jag är och byter jag kanal på TV:n.
*Skall se klart Dead Set ikväll. Satt på jobbet idag och funderade på olika flyktvägar ut från TBS om vi blir utsatta för en zombieattack. Det ser rätt mörkt ut.
*Noterar att hundratals människor som sökt på Nicole Sheridan sett det här inlägget. Där de hoppades på lite mutta fick de istället se Valross. Det känns bra. Hoppas de gillar den här lika mycket.

Teddybjörnen Fredriksson. Hans kuk den var av garn
*Kom på en granne som bodde tvärs över gården för tusen år sedan. Hade ett arsle som en fet ko, baseballkeps och körde en sådan där orange gammal Televerksbuss. Betalade aldrig hyran. blev vräkt. Hyrde i andra hand av en granne som , när hon goch hennes blivande make gifte sig, kom ut ur lägenheten i smoking (han) och vit klänning (hon), hoppade tillsammans in i sin Volvo 240 och körde till kyrkan. De skilde sig något år senare.
Efter televerksmannen flyttade det in ett par där han alltid hade t-shirt och ett par tennisskor med nedtrampade hälar. Och han gick med släpande steg så sulan på skorna alltid släpade i marken. Oftast bärande på en pizzakartong.
*Idag, fredag. Fuck yeah! Två veckor kvar till semestern. Öl någon?
5 kommentarer |
Saker mina grannar gör, vardagsöverstyr | Taggad: amateur monster porn, big tits, blonde, dead set, doggystyle, grannar, monster, monster cock, rape, teddybjörnen fredriksson, Valross, where the wild things are, zombies |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
juni 3, 2009
Grannsituationen på min gård är inte på något sätt statisk. Det har, tro det eller ej, funnits andra grannar men som av olika skäl bara gjort små korta avtryck i historien om min gård.
En trevlig granne var Bibben. Bibben bodde i det som nu är Ponnyjonnas lägenhet. Bibben var/är en väldigt trevlig dam/tjej men med lite taskig smak för killar.
Bibben var ihop med en man som vi inte såg sådär oerhört ofta. Men, så är det ju ibland. Vi tänkte väl att han jobbade lite underliga tider och det var därför.
Icke så.
En tidig morgon kom två (eller tre, det var tidigt som fan på morgonen så jag minns inte exakt) polisbilar in på gården och hämtade hennes sambo. Det visade sig att han var på rymmen. I grannlägenheten, som är den minst attraktiva lägenheten på gården, hade, fick vi veta av vicevärden, polisen spanat i några veckor innan de slog till.
-Jaha, säger ni uttråkat. Var det så jävla roligt?
Nej men det blir lite kul nu.
I samband med tillslaget träffade Bibben en polis som hon något år senare vörjade kila stadigt med. Han var väldigt trevlig och de bestämde sig för att flytta ihop. Och vips slutade han vara trevlig och övergick till att uppföra sig som den anabolknaprande wife beater han alltid sett ut att vara. Det tog således slut fortare än kvickt och Bibben tillhörde således de personer som jag hade på min ”tycker synd om”-tavla. Frånskild, en kriminell pojkvän, sedan en man som tog ut sina frustrationer på henne. Plus en massa annat onödigt tråkigt
Något år efter detta så dog Bibbens far, vilket inte heller det var speciellt roligt. Men…. det visade sig att hon ärvde en inte oansenlig förmögenhet och hon lever nu, i ekonomisk bekvämlighet. Och det kan vara henne väl förunnat.
Sedär, en liten karmahistoria.
Som passus kan jag tillägga att i samma lägenhet som poliserna spanade på hennes pojkvän flyttade senare in två barn med sin mormor. Deras pappa högg ihjäl sin fru framför ögonen på dem och mormor fick ta hand om vårdnaden. Kanske inte den hejjigaste tanten jag mött.
Efter att DE i sin tur flyttat flyttade en annan frånskild mamma med sin bokstavsokoordinerade tonårsdotter in i samma lägenhet. De i sin tur brukade roa sig med att slåss.
Alltså, JAG tror att de där poliserna sysslade med svartkonst under de tråkiga timmarna de var tvungna att sitta i en omöblerad lägenhet. Dockjävel de lämnade efter sig hade då inte Skrållans vokabulär.

7 kommentarer |
Saker mina grannar gör | Taggad: anabolknaprande, bibben, granar, grannsituationen, polis, Ponnyjonna, svartkonst, wife beater |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
juni 2, 2009
Dagen har varit full av ingenting och en massa oväsentligheter. Bl a en chef som tillbringar alldeles för mycket tid med att påminna mig om att hon är chef. Vilket inte stör mig per se. Men när någon hela tiden måste berätta att de minsann bestämmer, då finns det övrigt att önska av chefsskapet. Å andra sidan, det där är mellanchefens lockrop. Likadant från kontor till kontor.
Men jag har inte hunnit rota i minnets mörka vrår och hittat någon mer grannhistoria. Därtill har jag tillbringat eftermiddagen i lagom skugga avnjutandes intets omvälvande tystnad. En nyhet är dock att B&B kommer att få ett nytt kök av Barbamammas pappa.
-Klart ongen sa ha ett nytt kök, eller något åt det hållet. Men det är inte särskilt dråpligt och döärmed svårt att spinna vidare på. Fast det skulle inte förvåna mig om de tar pengarna och köper en fem meter hög ulltomte och sedan får ännu mer pengar.
Tills morgondagen då jag borde hunnit knåpa ihop en ny berättelse tycker jag ni skall ta bilen, veva ned rutorna och lyssna på Jesus & Mary Chain i högtalarna.
Dutub har tagit bort alla originalvideos och jag orkar inte leta efter kvalitativa liveversioner. Spotifylänkar alltihop således. Men hey, det har ni skaffat allesammans eller hur? Tänkte väl det. Ni moderna medmänniskor!
1Blues From A Gun
2.UV Ray
3.Sidewalking
4.Surfin USA
5.Happy Place
Frågan är om inte fem-i-topp är snäppet bättre än tio-i-topp? Lite rappare och enklare att lyssna på om man nu skulle vara intresserad, no?
4 kommentarer |
Saker mina grannar gör, under tiden |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
maj 28, 2009
Som jag förklarade häromdagen så är mina grannars ekonomiska kunnande inte riktigt skapt som vi andras. Får broderns tre barn presenter för tusen kronor var är det enbart rättvist om B&Bs enda barn får presenter för tretusen kronor själv. Ren logik eller hur?
De är en marknadsförares våta dröm, vill de ha något köper de (eller snor) oavsett om de har pengar eller inte. Behöver Hulde en ny overall köper de en ulltomte istället. Behöver de betala räkningar går nya snygga tapeter i första hand. För att komma ur de värsta ekonomiska kniporna som de obönhörligen hamnar i går de till sina föräldrar.
-Aha, säger då vän av ordning, vem har inte gjort det?
-Sant, men det är du det, säger jag då. Nu pratar vi om B&B.
Ekonomiskt trångmål kan de flesta av oss hamna i. Och jag antar att många av oss ibland fått hjälp av sina föräldrar. Inget fel i det. Vad B&B gör, och jag har verkligen hört detta själv, det är att kräva att deras föräldrar hjälper dem. Och för att sätta en extra tvist, de ringer den andres föräldrar och kräver pengar. Det kan låta ungefär såhär:
-Dö, dä ä Barbapappa. Nu får i allt ställa upp mä penga för vi harn´te ett öre täss löna kommer.
-*mummel i andra ändan*
-Ja men dä vet du la att Barbamamma måste ha ena ny mobil.
-*fortsatt mummel*
-Töcker du att din dötter sa behöva gå mä en gammel mobil. Du vet la hur gammel dän ä. Nu får i ställa upp mä pänga så vi kan betala hyran.
-*mummelmummel*
-Bra då kommer ja över i ättermedda å hämtar penga.
6 kommentarer |
Saker mina grannar gör | Taggad: barbamamma, barbapappa, föräldrar, ny mobil är viktigast, självförsörjande |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
maj 27, 2009
För att inte tömma ut alla grannhistorier sådär direkt, vi stannar kvar vid min barndoms grannar. Bear with me om det luktar En komikers dagbok det är verkligen inte meningen.
Min kompis var inte världens smartaste. Men byn jag växte upp i var inte smockfull med ungar så man fick ta det som stod till buds.
Hans dysfunktionella familj gav honom inte den bästa utgångspunkten. Det här med bökker å läsa stod inte högt i kurs. Foppöl i det ena av byns två lag samt råggarbiler var det som gällde. Eddie Meduza var i de här trakterna inte bara en rolig typ som sjöng snuskiga sånger om Hitler. Han var en livsskildrare likt Bellman and I kid you not.
Som tidigare nämnts var min kompis ett sladdbarn med två äldre bröder som stod för foppöl och råggarbiler. Pappan stod för drickat. Till sig själv. Mamman stod för maten och hushållsarbetet dagtid. På kvällen var hon till för det kvinnor var till för.
Om inte pappan supit såpass att hon han låsa dörren innan hemgång, då gick han och lade sig på soffan i garaget, vill säga.
När min kompis fyllde åtta-nio år byggde hans pappa honom en lådbil. En fin sak med metallram och riktigt styrning med ratt, kullagerhjul och vadderad sits. Som karross, plywoodskivor. Min kompis skulle naturligtvis döpa bilen, alla bilar i hans bröders Bilsport hade ju ett tufft namn. Valet föll, och fråga mig inte varför, på namnet ”King – Kong”.
Färgsättningen blev naturligtvis zebrarandig.
Jättestor apa, zebrarandig…jag förstod inte. Men det handlade nog om bekräftelsebehov genom en skitstor apa samt safarijakt.
Här krävs en liten kort bakgrund. Jag var en av de få i min årskull som faktiskt kunde läsa när vi började skolan. Det var det absolut dummaste jag kunde gjort då jag hela min skoltid ansågs som ”smart”. ”Smart” stod inte högt i kurs jämfört med att kunna göra tre på foten och snusa. Således var mina råd inte något man kunde ta på allvar besudlade av kunskap som de var.
Min kompis målade således sin fina lådbil zebrarandig och skrev, med stora svarta bokstäver

När jag såg vad han började skriva på andra sidan försökte jag förklara att det där blir lite konstigt för man gör faktiskt inte så.
-Äh du ä bara åvunnsjuker för att dun´te har ena. Dä ä klart at dä sa stå så. Dä fattar la väm som hälst att dä blir så på annra sida. Flö på´rek
Än idag skäms jag lite över hur jag brast ut i gapskratt när jag såg honom kära omkring i bilen med den här texten på andra sidan. Jag skrattade för första gången åt dumhet och ointelligens. Och efter det kunde jag nog aldrig riktigt dölja hur mycket smartare jag faktiskt var.

Sorry kompis, men om du bara lyssnat på mig hade du inte behövt bli utskrattad av alla andra ungar som du visade upp bilen för.
4 kommentarer |
Saker mina grannar gör | Taggad: gamla grannar, gnik gnok, king kong, lådbil |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
maj 26, 2009
Av någon anledning poppade min barndoms grannar upp i huvudet. Och det slog mig att jag redan som liten parvel levde med grannar som gjorde konstiga saker. Om detta fick mig att bli observant eller om jag drog vingarna av så många flugor och matade till spindlar att jag fick ”Skall för evigt ha mysko, trångsynta grannar” på förbannelseskalan, det vet jag inte.
Fast så många spindlar som jag matade borde jag väl fått gåvor från den positiva delen av skalan? Eller har spindlar ingen talesman när det gäller sådana frågor? Är flugornas herre en bättre lobbyist än spindlarnas kung?
Hursomhaver, i huset intill bodde min bästa kompis med sin familj. Familjen bestod förutom min kompis av en oerhört snäll mamma som hölls hårt framför spisen av sin alkoholiserade make samt två äldre bröder som körde raggarbil.
Under många år höll familjen en katt som hette Måns. Katten Måns liv bestod av att varje morgon bli kopplad och ledd ut i trädgården där han sattes fast vid fågelbordet!
När solen gick ner hämtades katten in.
Om de valde just den platsen för att de egentligen hatade katten och lyckats hitta det mest utstuderade subtila sätt att straffa honom eller om de faktiskt trodde att de var snälla som satte honom precis utom räckhåll bland hans bästa kompisar pippifåglarna, jag vet inte. Det här var dock inte en smart familj så jag tror att det sistnämnda är vinnaren.
Min kompis var bonussnäll och hade lagt en 1-krona i en liten börs runt kattens halsband. Om han skulle komma bort och behövde köpa mat. [I kid you not].
Efter ett antal år och lite lobbying från mig, i vår familj hade vi katter som vi lät springa lösa och som klarade sig utmärkt, bestämde sig familjen för att Måns nu minsann var en vuxen kisse och kanske skulle få slippa kopplet och istället springa lös som andra katter. Sagt och gjort, under högtidliga former tog fadern i huset – stärkt av en innanför västen – Måns i famnen, kopplade loss honom och släppte ned honom på marken.
Katten nosade försiktigt, sprang in under en buske där han förskräckt låg och tryckte ett par minuter. Efter ett tag måste det gått upp för honom att han faktiskt kunde gå vart han ville och han rusa de upp och i väg mot skogen för att aldrig synas till igen.
Del 2.
När sorgen över att katten Måns övergett dem bestämde sig familjen för att de minsann skulle skaffa sig en ny katt.
Den här gången fick jag veta skulle de inte ha katten i koppel utan han skulle få springa ute.
Det visade sig att vi inte delade samma bild av innebörden i ordet ”springa ute”. För dem innebar det att man byggde en stor kattbur där katten skulle få tillbringa dagarna.
Av orsaker jag inte riktigt minns, men jag tillskriver mig själv en icke obetydande del av det hela, bestämde sig familjen för att, mjaaa han kanske kan få springa löst ändå.
När katten var invand i sitt nya hem släpptes han således ut för att leva ett normalt kattliv med skog, fåglar, möss och människor som ger dem mat och sovrum vid behov.
Det första katten gör är att bli överkörd.
Inte så illa att den dör, nej nej den blir bara lätt touchad och blåmärkt..
Vilket var det dummaste den katten kunde göra då familjen bestämde sig för att omvärlden var en farlig plats för en katt och placerade honom i buren för all framtid.

2 kommentarer |
Saker mina grannar gör | Taggad: boobcruise tycker till, flugornas herre, katt i koppel, spindlarnas konung, tidiga grannar |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann
maj 25, 2009
Onsdagskvällen innebar inte bara början på en alldeles för kort ledighet utan även tillfälle att umgås med Ponnyjonna och tillsammans med henne plocka fram fler grannhändelser ur vår gemensamma historia.
En händelse som jag inte tror jag berättat är denna.
Barbamammas bror, Barbaidiot, har som jag tidigare berättat lyckats få såpass mycket knulla att han fått avkommor.
Jo änglarna gråter i himlen var gång han nämns, men de har vad det verkar å andra sidan sett till att B&B bara får ett barn.
Således:
Barbaidiot har en familj på totalt tre barn. B&B har ett barn.
När det vankas jul börjar diskussionerna månader i förväg om vem som kommer att få vad och det exakta värdet beräknas för att millimeterrättvisa skall skipas. Julklappsvärdemässigt alltså.
För B&Bs skull är den enda poängen att inget annat barn skall få för mer pengar än deras unge, Hulde. Skulle Hulde få mest presenter till ett större värde än någon annan är det naturligtvis inte orättvist utan så som det skall vara.
Deras inställning till rättvisa är denna. Om Barbaidiots tre barn får presenter för ettusen kronor vardera innebär det inte att rättvisa är att Hulde också får presenter till ett värde av ettusen kronor.
Nej, Hulde skall få för TREtusen kronor, själv, annars är det orättvist då Barbaidiots barn sammanslaget per huvud annars fått presenter till ett större ekonomiskt värde.
Lämna en kommentar » |
Saker mina grannar gör | Taggad: barbaidiot, barbamamma, barbapappa, julklappsrättvisa, mina grannar, Ponnyjonna |
Permalänk
Publicerat av Der A-mann