Single malt & vinegar

Johorosåatt. För att fira hur stolt min mamma är över att ha fött fram mig tilbringades lördagen med en tillställning.
Helt överraskande fick jag en alldeles egen stjärnkikare. En riktig. Med stativ och okular, minst tre gångers hydrogenstabilisator med extra bult.
Men jag fick en massa annat fint också. Jag bloggar om det snart.

Jag vill bara kort tillägga att coachfuhrer av någon anledning ville jucka mig i bakhuvudet samt vråla på tyska. Calle sjöng kampsånger från norra stå. Peixe-peixe och Frau Rottweiler satt mest tysta. Tror jag. Coachies öronryck och nackjuck gjorde det svårt att uppfatta omgivningen.

En morgon på TBS

Hamnade i rökrutan tillsammans med TBS äldsta människa och tillika vår receptionist.

Morgonhimlen bestod av en tydlig frontlinje ungefär som på bilden.

joråsåatt

TBS äldsta människa är högst egen och skulle antagligen beskrivas som ”jordnära”. Om ”Jordnära” betyder helt okunnig om vetenskap men har en massa bonniga åsikter om saker de inte förstår vill säga.
Hon tittade upp på himlen och sade med fullt allvar.
-Ser du di där mölna. Dä ser änna otäkkt ut
-Ja jo det är en rätt dramatisk himmel idag det är det.
-Ja dä ä större än dä brukar vara.
-Nja större vet jag inte. Men det är en fin morgonhimmel det är det.
-Nä dä ä nöe könstit mä di däringa mölna. Jag tetta på däm i mörse å så stortt brukar dä inte vara. Ja tror det ä ett ufo.
*syrsor spelade*
-…Nej det är inget ufo. Det är ett högtryck och lågtryck som möts, därför ser du den tydliga kanten.
-Nä dä ä så otäckt så dä kan dänta va. Ja tror att dä ä ett ufo ovanför molna så stort som dä är.
-Och vad skall du göra i helgen då?

Poängen med detta är att ni inte skall tro att det som kallas för bondförnuft på något sätt äger urgamla sekler kunskap som vetenskapen inte förstår. Bondförnuft är bara dumhet och uppskattas enbart av likasinnade.

20 poäng hat

Inte nog med att kunderna har idisslat gräs i hjärnan, mina kollegor ute i butikerna har i många fall navelludd i pallet.

Exempel:

-Hej det var slöfock extra deluxe från butiken i Skrevlänga. Den här mossrivaren vi säljer, hur ser maskineriet ut undertill?
-……*suck* den har fjädrar undertill som river upp mossan.
-Vänta lite [hör att han går i exakt två sekunder och lyfter i en maskin] jaså titta. Vad bra. Tack för hjälpen!
-I aim to please.

Idioten ringer alltså innan han tittar på maskinen själv. Den stod inte ens långt bort! Fatta att vi får femtio likadana samtal om dagen! Tänk själv jävla ärthjärna. Behöver du höra mig titta på en bild innan du vågar gå fem steg och lyfta på skiten.

Pandemonium

Von Henk, Coachfuhrer, Frau Rottweiler mfl var på galej i fredags. Dessvärre var yours truly av sin egen lathet förhindrad att närvara. Således inga partybilder därifrån. Istället blir det bilder från Coachfuhrers jättegammalkalas i höstas.

From the bench at Belvidere

Följande konversation utspelade sig idag mellan två kollegor som sköter vår infomail (exempel på kollegornas utseende finner ni här).

-Nu har ja fått ätt mail där ena Elena frå Ruschlann skrivär: ”Häj, maj näjm iss Elena. Whått iss jor näjm?”
Varför vell ho veta dä? Ja skrivär väl tebåks å berättar va ja hetär så får vi se va ho svarar.
-Dä va la könstit. Varför sa ho i Ruschlann veta dä?

En stund senare:
-Nää, nu har Konjak-Lars [TBS VD] vunnet på lotteriet. En milljon ävro står dä i mäjlet.
-Secken tur di har. Va sa di mä mer penga te? Dä ä la orättvist?*tystnad*.
-Män du ja läste om ett sånt där mäjl i tinninga. Dä va en blyff sto dä. Dä va flera som fått samma mäjl där dä sto att di vunnet flera miljoner.
-Säjjer du dä. *tystnad* Ha…. män ja skeckar la dä vidare te Konjak-Lars utifall att.

-

Fragments

Jag ville bara visa er hur den kvinnliga fägringen ter sig på The Boring Store.

Sheila take a bacon

Gårdagens lunch intogs som vanligt i ensamhet och tystnad i vår överdimensionerade matsal. Några bord längre bort huserade Fat Rolv, inte så att vi inte pratar. Det gör vi, han är väldigt trevlig. Men av olika ointressant anledningar dinerade vi inte tillsammans.
Jag noterade att han på bordet lassade upp sin sedvanliga 1.5 liters Pepsi Max. Det gör han varje lunch. Men det som fick mig att lyfta på ögonbrynen var när han fyllde tallriken med ett enormt berg av stekt bacon. Vi pratar om ca 1 kg bacon som på ett skickligt sätt dolde de större delan av tre-fyra stekta ägg som låg på tallriken. Fat Rolv gillar bacon.
Det gör jag med. Bacon är en funktion, matkalenderns pingst (dvs hänryckningens tid), materiel för präststolor.
Men icke att jag klämmer i mig några kilo i veckan. Vilket i sig förklarar varför Fat Rolv väger ca 80 kg mer än vad jag gör.

The endless possibilities of bacon.

Certain people I know

Vi glider så sakteliga in på den tredje dagen utan självbetraktelser. Vissa av er kanske vill argumentera att skriva om andra människor i sig är en självbetraktelse. Gör det då. Se om jag bryr mig.

Eftersom det är måndag och vi alla behöver få ha lite roligt slänger vi in the top man, numero Uno, fat cat herr Prostatheius.
Herr Prostatheius är min favoritkollega att ogilla ända ut i sickelhåren på mina armar.
Följande kan noteras under en helt vanligt arbetsvecka:
*Han har en armprotes som hänger tio cm lägre än hans riktiga arm. Protesen lär ha tillkommit efter en blöt kväll där han skulle göra partytricks med fyrverkerier. Antagligen skulle han masturbera med ett knippe kinapuffar eller något.
*Han har löständer som glappar
*Han har ingen koll på personlig sfär utan står tio cm ifrån dig när han pratar. Helst bakom ryggen på dig så du känner doften av hans andedräkt.
*Han sjunger högt och ljudligt om hur mycket han gillar leverpastej. Det låter så här: LEEEeeeverpasteej- jag giiiIIIIiilllar LeeeEEEEverpastejjjj
*Ibland sjunger han om en ”Katarina”. Det låter såhär: KAAAaaatariiina – jag giiIIIiilllar KaaaaAAAAtariiiinaaaa
*Ibland utstöter han bara brummande ljud som jag tror skall föreställa sång.
*Entré med en ljudlig rap så att protesen darrar, det sker flera gånger i veckan
*Han är från Västerås
*Han vill sälja sina värktabletter till kollegor.

Vår bekantskap fick sig en törn när han plötsligt en dag backade in sin kontorsstol i mig när jag gick bakom honom. Och han tacklade hårt. Att han körde över in halvläkta brutna fot gjorde mig inte gladare. Han tyckte det var jobbigt när jag gick bakom honom. Dubbla standards.

In no sense – Nonsense

Min avhållsamhet från självrannsakan och navelskåderi går nu in på dag två. Men då min hjärna kräver nedskrivna betraktelser – det håller synapserna rena från mental plack – är jag av nödd tvungen att skriva.
Vi fortsätter i de sockerberoendes rike.

I min förhållandevis omedelbara närhet sitter min kollega Fast Eddie. Likt Fat Rolv är han gravt sockerberoende. Dock skiljer de sig åt då Fast Eddie är vältränad. Fat Rolv har nog inte sett insidan av ett gym sedan Bengt Bedrups ”Träna med TV”. Fast Eddie är 22 år och har inte hunnit lägga på sig något större sockerhull.
Dock är hans konsumtion av socker om möjligt löjligt mycket större. En normal arbetsdag intas:
*Ingen frukost.
*2-3 Red Bull eller motsvarande ”energidricka”
*4 mazariner eller annat bakverk av motsvarande mängd
*Uppskattningsvis 4-6 hg lösgodis.
*Pizza

Jag har rökt ett paket cigaretter om dagen i tjugo år. Frågan här är vem av oss som lämnar in först?

But not tonight

Självrannsakan må vara intressant men det är knappast roande för omgivningen.
Höll jag på att skriva.
Men så slog det mig, P-O Enquist gick ju som bekant och vann augustpriset för sin självbiografi. Hav tålamod med att jag stannar kvar vid honom. Det är helt oavsiktligt och jag är strax ifrån det ämnet,
Är måhända självrannsakan trots allt roande?
Ja uppenbarligen gillar någon att läsa om sädesavgång i ystra damers stolgångar, inspirerande alkoholrus på söders dyrare krogar och ”kulturella” semestrar på Reeperbahn. Men exakt vem eller vilka detta skulle vara är för mig obegripligt. Någon som känner sig manad? Du får gärna berätta.

Själv finner jag mig förhållandevis ointressant och utöver de små känslourladdningar jag gör här lär jag knappast behandla min egen person själv i någon större utsträckning. Roligare då – för mig som skriver – att skriva om andra.

Genom ett ödets nyck verkar personer i min perifera omgivning vara fruktansvärt underliga. Några av mina läsare känner till mina grannar. Berättelser om deras havanden och göranden har – hoppas jag – roat mången f.d arbetskamrat.
Tyvärr/tack och lov har flera personer av närliggande kaliber fått jobb på den arbetsplats jag nu befinner mig på. Detta är faktiskt lite obehagligt då jag upplever det som att personer med konstiga vanor och personligheter kommer närmare och närmare. Jag vill helst ha det här på ett avstånd som är lämpligt för betraktelser, men jag vill helst inte ha det i min omedelbara omgivning.

Låt mig mjukstarta med en av mina mer nyanställda kollegor. Vi kan kalla honom Fat Rolv.

Fat Rolv kommer från ett av våra närmsta grannländer.
Än så länge har inga direkta unika personlighetsegenskaper framträtt. Han luktar inte illa, han dreglar inte klär sig förhållandevis normalt och han är förhållandevis trevlig att prata med.
Fat Rolv förtjänar ändå att omnämns. Han är enormt stor. Vilket kan bero på att han dricker ungefär 3 liter Pepsi Max per dag. I sin påse med lunchmat återfinns varje dag 1-2 st 1.5 liters flaskor med Pepsi Max. Jag kommenterade vid ett tillfälle att jag alltid ser honom med en stor flaska Pepsi i handen. Och ställde rättframt frågan hur mycket han drack egentligen. Det visar sig att han dricker ungefär 20-30 stycken flaskor Pepsi Max i veckan.
En sådan överdriven konsumtion av vad det nu vara månde förtjänar att omnämnas. No?