Sign o´the times

Jag hör er fråga ””MEN UR JÄVLA MÅNGA SKYLTAR HAR HAN FOTAT? ÄR HAN INTE KLAR SNART?!!”

Nej, jag har faktiskt väldigt många skyltar kvar. Och jag tänker visa dem var och en. Det är bara att stretcha ut och vänta till jag är klar tacksåmycket.
Den här exemplaret på brittisk skyltvänlighet stod att finna på Natural History Museum. Och jag måste dessvärre säga att det var rejääääält tråkigt. Naturhistorisk i Göteborg är hundra gånger bättre. Dinosaurieavdelningen var den enda behållningen ,men det var knappt det räckte till. Men trevliga skyltar fanns det tack och lov. Det här påminner om brandslangsskylten. Vad exakt har hänt eftersom de ansåg sig nödgade att sätta upp den här? Är den till för sådana som inte har varmvatten hemma? Vad förväntar man sig från en varmvattenskran? Kolsyrat?

Armageddon Days Are Here (Again)

Idag blev er trogne uppringd av en kund som erhållit de varor han beställde för några dagar sedan.

*på sävlig norrländska*

Kunden: -Vad är Postens Expeditionsavgift för något?

Jag: -Du menar på fakturan du fått? Det är kostnaden för frakten.

Kunden: -Jag har fått betala den två gånger.

Jag: -Det vore märkvärdigt. Kan jag få dina uppgifter så skall vi kolla

Kunden ger mig kundnumret och jag kollar den aktuella ordern

Jag: -Jag tittar på den aktuella ordern och du är debiterad fraktavgift a 99:- en gång. Inte mer.

Kunden: -Nej, jag har fått betala den två gånger säger jag ju. Det står här totalt varuvärde 1504:-. Fraktavgift 99:-.

Jag: -Ok, ovanför den texten ser du varje vara, antal och pris per styck. Där står sedan också Postens expeditionsavgift a 99:-. Det du läser nu är alltså sammanställningen på din order. Du har ett totalt varuvärde på 1504:- och en fraktavgift a 99:-. det blir 1603:- totalt. Då ser du att du inte betalat avgiften två gånger.

Kunden: -Men det står ju att jag betalat två gånger.

Jag: -Men….ok låt mig gå igenom ordern tillsammans med dig.

*Jag går igenom ordern och räknar upp varje vara, antal och pris*

Jag: -Ok, då har vi räknat igenom alla varor och då är vi överens om att totalsumman för de varor du köpt är 1504:-? Lägger vi sedan till frakten….

Kunden: -Plus fraktsumman då har jag betalat dubbelt.

Jag: -Om jag får förklara färdigt. Den totala summan på de varor du köpt blir 1504:-. Lägger vi sedan till fra..

Kunden: -Har jag betalat dubbelt

Jag: -Ursäkta, om jag får förklara färdigt bara. Om den totala summan för varorna blir 1504 och frakten är 99:- så blir den totala summan du betalar 1603:- och det är också det som står på fakturan. ”Att betala” 1603:- inkl moms. 1603:- minus 99:- i frakt blir 1504:-. Du har handlat varor för 1504:- och betalat en frakt på 99:-: totalt att betala 1603:-. Du har alltså inte betalat frakten två gånger.

Kunden: -Jo

Jag: -Nu förstår jag inte. Om du slår samman det totala varuvärdet plus frakten blir totalsumman 1603:-. Exakt samma summa som står på fakturan. Hur kan du få det till att du betalat den två gånger?

Kunden: -Det står ju på fakturan.

Jag: -Men som jag nyss sade. Fakturan består av en specifikation och en sammanställning. Så ser alla fakturor ut.

Kunden: -Jag har inte fått min rabatt på 100:-. Ni hade en kampanj som sade att man fick 100:- i rabatt om man handlade för över 1500:-. Det har jag gjort.

*Plötsligt byter han bara samtalsämne. Jag sitter inte på sälj men kollar upp det hela.  Helt riktigt, om man uppgav en kampanjkod vid beställningstillfället får man 100:- rabatt Detta står tydligt på kupongen. Det har kunden alltså inte gjort.*

Jag: -Ursäkta att det tog en stund. Det stämmer. Men då uppgav du inte kampanjkoden vid beställningstillfället.

Kunden: -Nej det står ingenstans

Jag: -Jo det står ….ok….. Jag ger dig 100:- att handla för nästa gång. Är det ok?

Kunden: -ja det är ok.

Jag: -Bra, då ordnade vi det. Men är vi överens om att fakturan vi talat om stämmer. Du förstår hur jag räknat och du är inte debiterad dubbel frakt?

Kunden: -Nej,  vi är inte överens. Men nu när  jag fått min rabatt stämmer den.

Jag: -Men alltså….hur kan du …ok….Ha en bra dag nu.

Interesting dig

Idag har varit en fruktansvärt oinspirerad dag. Efter samtal numero två kände jag uppgivenheten falla över mig likt hundra kilo illaluktande jordgubbsgele. Sedan gick det bara utför. Tack och lov att jag har kvar en av mina favoritskyltar att visa upp. Den här stod på vägen från Tower Bridge till London Dungeon.
Vi gick åtskilliga mil under Londonbesöket. Ingen annanstans såg vi det här meddelandet. Är det ok att gräva överallt annars? Är grävning likt geocoaching, en fritidssysselssättning? ”Kom nu Lars så åker vi till Elephant & Castle och gräver lite i vägen.” I do not understand. Men det är en rolig skylt. Och fin.

Ach so mein liebe

[Företaget] har en hel massa produkter av olika slag. vi säljer till exempel en produkt för förvaring av små barn under bilfärd. Nej inte hundgaller. Kanske det är en bilbarnstol, kanske det är något annat. Denna är mycket populär och omtyckt av våra kunder. Med all rätt så. Den är faktiskt riktigt bra.
För enkelhetens skull kan vi säga att [produkten] är en bilbarnstol. En sådan vet ni alla hur den ser ut?
Användandet av produkten som sådan orsakar tack och lov inga större problem för vår kundstock. Vilket förvånar mig lite, vissa tror jag har kraftiga problem med att förstå hur en stol bör användas.
Oh well. På den här produkten sitter iallafall ett litet snöre med en färgglad klädnypsliknande mojäng längs ut på toppen.
Det är inte helt uppenbart vad den här plastpluppen skall vara till. Det är alltså väldigt vanligt att man ringer mig och frågar.
Svaret är då alltid att den är till för att fästa säkerhetsbältet i. Dvs, sätter man fast säkerhetsbältet i den så slipper det åka in bakom produkten och man slipper då fumla med att leta efter det. Mycket praktiskt en stressig tisdagsmorgon när du skall till dagis.
Av någon helt outgrundlig anledning reagerar de flesta med ilska över beskedet.
-Det står minnsan inte i manualen!! Det borde ni skriva!, svarar de flesta med skarp irritation.
Ja det borde vi skriva. Men är inte huvudsaken att du får informationen? Du frågade, jag svarade artigt. Så det här med manualer är för mig ett mysterium. Det är som att du är ifråntagen plikten att tänka lite själv bara för att det finns en papperslapp i en kartong.
För att spinna vidare på detta. Idag talade jag med en förnumstig dam som köpt en produkt som är väldigt lik en ångtvätt. Damen hade mycket att säga om manualen. Men framför allt var hon upprörd över att det inte stod att varm ånga kan vara farligt.
-Det står faktiskt inte heller att varm ånga kan orsaka brännskador
-Nej, det är sant det gör det inte. Men det står inte heller på en hammare att den kan krossa skallen på någon. Vilket man faktiskt kan göra. Och om man inte förstår att varm ånga bränns. Ja då bör man nog inte ha en ångtvätt överhuvudtaget.
-Det är faktiskt inte mitt ansvar som konsument. Det måste ni upplysa om
-Nej det är i amerika du är fråntagen allt ansvar. I sverige är sunt förnuft fortfarande något du anses behöva besitta.

Jag har börjat vara mer oartig mot de jag talar med. Det är liksom ingen idé att försöka resonera. What you say. Skall jag vara snäll och trevlig och därigenom slösa bort en massa tid. Eller skall jag säga ungefär vad jag tycker och därigenom slösa bort en massa tid på att förklara varför jag har rätt och de har fel?

Scary monsters (and torx)

Tisdagar är den värsta dagen på arbetsveckan. Vissa röstar för måndagen, men det är helt fel. På måndag morgonen har man ändå lite flow i sig efter en skön helg. På tisdagsmorgonen kommer med kraften av en precisionskastad träfrisbee från australien vetskapenatt det är fyra arbetsdagar kvar och slår dig i ansiktet.

Idag förärades jag med ett särskilt förtjusande samtal från den mänskliga genpoolens bottenskikt. En herre hade införskaffat sig en av våra produkter vars primära mål är att omvandla elektictet till värme och därigenom öka lufttemperaturen i en bostad. Vi kanske pratar om ett element. Kanske inte.

Nåväl. Mannen ringer till mig och frågar om diametern på torx-skruvarna som sitter på den elektriska delen av produkten.

-Jag skulle vilja veta vad det är för diameter på torx-skruvarna på [delen]
-Oj någon sådan detaljkännedom om [produkten] har vi dessvärre inte. Men jag kan ge dig numret till tillverkaren. Det är större chans att de vet.
*lite mer aggresivt*
-De har jag redan pratat med. Deras tekniska support hade inte en aning. Skitkassa var de.
*tveksamt*
-Jaaaaaa……ja om de inte vet då kan jag inte heller få fram den uppgiften. Du får helt enkelt pröva dig fram tills du hittar ett torxbits som passar. Det tror jag är det enklaste.
-Du förstår nog inte vad jag säger. Jag vill veta diametern på torx:en. Jag har köpt det här av er. Du säljer väl skruvmejslar och du säljer [produkt], eller hur?
-Ja
-Då föreslår jag att du går ut och tar fram en lämplig diameter och återkommer till mig.
-Nej. Nej det kan jag tyvärr inte göra. Jag kan inte bryta en förpackning [produkt] enbart för att ta fram diametern på en bits. Men köp ett paket med olika storlekar. Det är alltid bra att ha hemma. Torx försvinner jämt. Du får mäta dig fram, det går snabbast.
-Köp och köp? Jag kan väl inte köpa på mig hur mycket saker som helst att ha hemma?
*Ett torx är ungefär två cm långt och tar mindre plats än en femkrona*
-Jadu, jag säljer ett set med olika storlekar för 49:-. I där finns det garanterat en som passar.
-Du det här är så illa skött att hade jag haft kartongen kvar hade jag lämnat tillbaks dem. Vet du hur mycket tid det har tagit mig att sitta i telefon?
-Längre tid än att åka och köpa ett set bits?
-Du jag skall aldrig mer handla hos [företaget jag jobbar på].
-Jag beklagar det. Men det handlar om storleken på en skruv. Jag tänker inte bryta en förpackning för att ta reda på något du kan mäta själv på tio sekunder. Det hoppas jag du förstår.
-Jahadu. Då vet jag vilken service ni har. Då tänker jag fråga dig. När jag nu lyckats skruva isär [del av produkten] har du något kopplingsschema? Det har du väl inte heller antar jag?
-Tyvärr…..och jag vill passa på att upplysa att om du hittar passande torx och sedan skruvar isär den delen bryter du garantin. Enbart en auktoriserad fackman får utföra det arbetet.
*klick*

En liten seger trots alls.

Firehose Ruffians

Någonstans mellan Victoria station och Westminster tunnelbanestation sprang jag på den här smått underliga skylten. Jag tänker; vad har folk använt slangen till som medförde den aktuella formuleringen? Hur kan man missförstå vad en brandslang är till för? Om man missförstår slangens användningsområde och missbrukar den, kan man då verkligen först vilket ”purpose” som egentligen avses med skylten?  Att någon vid brand sliter ut slangen och lindar in sig i den i tron att det är en brandsäker gasbinda, är det en överhängande risk? Antagligen.

Frank and open

Under londonresan besöktes naturligtvis British Museum. Guds heliga näve i förra inlägget är tagen där. De har inte bara en enorm samling med stora och små saker, Elgin Marbles är ett måste. Det är inte enbart ett ypperligt exempel på vad den hellenistiska kulturen kunde skapa. Det är även ett lysande fyrbåk över vad den brittiska imperiekulturen kunde frakta hem till England.
Nå de har förutom en massa heltrevliga antikviteter även trevliga skyltar. Bättre än ”obehöriga äga ej tillträde” eller hur?

Reader meets the authors fist

Många av mina arbetsdagar tillbringar jag med en underlig känsla av brummande hat i kroppen. Det är som en otäck resonans i märgen som ökar ju längre dagen går. Tänk dig att du sätter en eltandborste mellan bakhuvudet och nacken. Det vibrerar i hela kroppen. Efter ca 08.25 på morgonen börjar samma brum fast på ett känslomässigt plan. Framåt lunch får vibrationerna sällskap av en glödande känsla av aggresivitet. Likt ett par för små glasögon med felaktig skärpa sätter sig vid 14.00 uppgivenheten över ögonen. De sista timmarna av arbetsdagen tillbringas således i ett komatosliknande tillstånd där jag sitter lätt bakåtlutad med halvslutna ögon och helöppen mun eller framåtlutad med armbågarna på bordet och ansiktet i händerna.
Utöver detta finns det sedan saker som får mig att bli öppet aggressiv och där bara min goda uppfostran hindrar mig från att svepa skrivbordet rent med ett drag av armen och gå hem med ett finger i vädret.
Det som får mig att gå upp till kokpunkten är något så banalt som frågor om väderstationer.

Högst motvilligt vart jag i unga år tvungen att göra militärtjänst. Tack vare ett råd från en bekant tipsades jag då om att väderbiträde var en hyvens grej. Då jag alltså var tvungen att tillbringa de där månaderna på något sätt föreföll det att vara en god idé. Man slapp den fula gröna uniformen, det fanns gott om kakor och man var inomhus dagarna i ända. Plus att man fick lära sig en del om meteorologi på köpet. Något som inte alls var tråkigt, tvärtom.
Min avsky för frågor om väderstationer har alltså inte på något sätt med min militärtjänstgöring att göra. Tvärtom kan jag bokstavligen prata väder och vind under långa perioder.
Nej, anledningen till min avsky handlar om att de som köper väderstationer ofta är analretentiva pedanter. Det finns de som köper en väderstation för att det är trevligt och lite intressant med det aktuella vädret. Därom är jag helt med och överens.
Men sedan finns det de som måste ha koll på exakt varenda detalj. De kontrollmäter gärna värden med andra väderstationer och finns det en differens mellan vår och deras gamla ringer de obönhörligen hit och undrar vad skillnaden beror på. Eftersom de är noggranna personerär det h e l t omöjligt att knyppla ihop ett svar som bara har stora beståndsdelar av sanning i sig. Till exempel, svaret kan inte vara:
-Det kanske är din gamla väderstation som visar felaktigt?
Normala människor kan ju acceptera att ”javisst det kan ju vara så att min gamla utrustning som faktiskt visar lite tokigt”.
En äkta väderstationsmans (de är alltid män) svar på det påståendet är
-Nej det är omöjligt. Den har visat rätt i alla tider.
Här hamnar jag i en filosofisk rävsax. Jag kan visserligen, på en rent teknisk bas, argumentera för att deras väderstation varit felaktig sedan inköpet för tjugoton år sedan. Men det skulle vara en lönlös debatt eftersom de för att acceptera det argumentet även måste stå ansikte mot ansikte med den bistra sanningen att all data de samlat in sedan 1948 har varit felaktig. Och hur lätt är det att få någon att inse att deras livsverk är ett misslyckande? Det är kul, ja. Men det är inte så lätt.
Den andra käken i rävsaxen består av det faktum att jag därmed inte kan ge ett förnöjsamt svar på exakt vad som gått fel. De svar jag har accepteras inte, och eftersom jag inte har statistiska väderdata för kundens trädgård kan jag inte heller bevisa att de har fel.
Så vad som händer i en sådan diskussion är att jag istället för att argumentera för någon form av åsikt genast viker ned mig och står fast vid att det är omöjligt för mig att veta vad som gått sönder i apparaten. Jag är nöjd med det faktum att den gått sönder och vidare diskussion om varför är rent teoriserande där någon form av konkret bevisning är omöjlig att få fram, för vi kommer inte ta in apparaten och obducera varje enskilt motstånd och lödning.
Vilket naturligtvis inte gör kunden nöjd för han vill ju veta exakt vad som hänt.
Alltså kommer jag att hamna i femton minuters onödigt samtal oavsett hur jag gör.

Vädermänniskor, lyss till mina ord. Jag har respekt för ert intresse. Men för guds kärleks skull, sluta vara så jävla petnoga!
Or this will meet your face!

Back to the old polite warning sign.

Det väl ändå dags för en skylt nu? Den här promenerade vi förbi ett försök att hitta till British Museum.
En av de få talanger jag har är att jag aldrig, aldrig går vilse och kan hitta fram flera år efter att jag varit på en plats en gång. Glad i hågen promenerade vi iväg mot British Museum, en promenad på ca fem minuter från tunnelbanan. Min tanke var att jag omöjligen kan missa en enorm kupol. Särskilt eftersom St Pauls ligger en bra bit bort. I spöregnet gick vi tills jag fick inse att jag gått fel. Det fanns inget annat val än att ta fram *brrr* kartboken.
Nåja, vi kom fram. På vägen därifrån såg jag den här skylten.
”Polite Notice”, är det inte underbart??????

That jellybean isn´t funny anymore

Harrods är verlkligen en turistfälla av enorma mått. En väldigt dyr och välutrustad sådan. Men det är verkligen en disneyfierad variant av vår bild av hur en affär skall vara. Personalen har halmhatt, vaktmästarna hög hatt, pizzabagaren sjunger ”O sole mio” medans han bakar pizza (he truly did) och negern på toaletten torkar av ringen efter dig med ett leende (he truly did).

Jag hade inget emot att fota tunnelbaneskyltar eller Big Ben. Som till exempel Holborn här. F.ö en alldeles underbar station. Bland de bättre i London Underground. Och bara att få höra speakerrösten i tåget säga ”Next station is Holborn” får mig att vilja ta på mig själv här och nu.

Nåväl, åter till Harrods. Som sagt, jag ställer mig inte gärna och fotar på Harrods överhuvudtaget. De få kort jag tog togs med kameran försiktigt uppsmugen och inriktad på måfå.
Nej, det fanns ingen chans att någon inte såg att jag var turist. Oavsett kamera eller inte. Det var ingen idé att försöka smälta in som idiotrik engelsman som bara råkade ha billiga skor och en ryggsäck på sig. Men jag vill verkligen, verkligen inte få någon att tro att jag fotar för att jag är imponerad av dess groteska statyer av fiskar och putti. Vissa saker, som gårdagens torkade frukt krävde dock en avbildning, turist eller inte.
Den här bilden togs inne på godisavdelningen. Bilden är inte särskilt bra, och ni undrar nog vad jag vill ha sagt. Bilden föreställer jellybeansbåset. Ni skådar bakom rader med jellybeans a £1.85/hg. Ja det är dyrt. De smakar antagligen därefter. För att få handla där fick man ställa sig i kö. Ni ser ett litet rött rep till höger om den stora hypnosklubban. Två och två åt gången släpptes man in och den feta flickan i halmhatt fyllde din påse med önskade bönor. Poängen är denna, Harods är fyllt med svindyra varor du kan plocka åt dig hur som helst. Varför var just gelebönorna så värdefulla? Här stötte jag på en brittisk uppförandekod jag inte förstod mig på.