Coachfuhrer – fredag

Förutom att vara en religiös gun-toting republikan från portugal gillar Coachie att klä sig snyggt. Inte i flanellskjorta och wife-beater. Jag menar snyggt. I en sådan här? Utan tvekan, man

-GO Wolverines!

Coachfuhrer – Torsdag

Nej hörni. Vi glömmer av coachfuhrer alldeles för mycket. Dags för saker som gör vår alldeles egen fullblodsrepublikan glad.

Trick´r treat

Jo jag vet att ni alla har fullt upp med att snorta pulver och jaga ´hoes nu när Fist of Cheese öppnat dörrarna.
Men jag vill bara putta lite för en film. Personligen är jag lite trött på shock-n-gore-genren som Saw I-CCXVM, U-turn eller valfri asiatisk skräckfilm med P-Ps fru/dotter. Visst, de har sin tjusning men det är rätt tröttsamt i längden och äckelkänslor ger mig inte samma känsla av förnöjsamhet över att blivit lite rädd.
Av en ren slump sprang jag på Trick ´r Treat. En film i Creepshow-genren, monster spöken och en inte alltför dum historia, rättare sagt fyra stycken historier, som vävs ihop väldans tjusigt på slutet.

En busshcaufför, en busschaufför. Det är en sån som bussar kör....

Fist of Cheese

Under lång tid har säkerheten på Der A-manns officiella bloggkontor varit något högre än vanligt. Inga okända besökare har släpps in på startplattan. Än mindre fått åka med stabens pendelraket ( vi ligger i omloppsbana vid Lagrangepunkten L4) utan särskilt tillstånd. Oss veterligen har ingen information läckt in eller ut. Men då vi rör oss i bloggosfären, albeit hundratals mil från jorden, tillhör det sakens natur att hemligheter inte låter sig hållas instängda mer än fem sekunder efter att de yppats. Skvaller är vår affärsidé.
De senaste dagarna har rapporterna om milslånga köer framför internetcafeér runt om i världen inkommit i ökande takt.

Förväntansfulla läsare köar utanför Tw@t-cybercafé, Williamsburg PY

Innan situationen eskalerade till ett okontrollerat geekparty with a vengeance beslöt ledningsgruppen att släppa nyheten så fort vår klient bekräftat att öppningsdags redan var här. Vi hade hellre sett en liten fest med rolig hatt och blås-ut-rullar, men tiden räckte helt enkelt inte till.

Utan mer ado(och inläggets näst sista anglicism i kursiv stil, i promise).
Mannen som startade en träffpunkt för de psykist distraherade, mannen som var så snygg att trummisen i Weezer anammades hans look, mannen som beslöt sig för att ge kollektivet ett stort fett centralt placerat finger, mannen som gav umlauten ett ansikte i form av ett illaluktande havslevande däggdjur är tillbaks.
Numera kallar han sig för ”Fist of Cheese” och återfinns här:

Just saying

Please, please me

Jag funderar. Ni vet när man gjort något riktigt bra och du får beröm för det. Vilken är den mest korrekta svarsfrasen?
Tänk er följande situation:
Någon
-Kan du göra det här?
Du
-Jajamensan.
[En stund senare]
-Klart och fixat precis som du ville ha det.
Någon
-Bra gjort!
Du
-[Passande replik här]

Så vad säger man? ”Tack” är lite tamt. ”Det var så lite så” är inte heller riktigt rätt. ”Inga problem” kan ju funka men har inte rätta schvungen av självsäkert kunnande men ändå med en lämplig modest attityd.
Vad tror ni om ”I aim to please?”

Audition

Efter vad jag förstår är det scenen i Mos Eisly Cantina där Luke och Han Solo förhandlar om priset för att få åka med Millenium Falcon.
Kurt Russel som Han Solo. Fan vet.

Håll bara tyst!

Som bekant äger jag sedan några år tillbaks en sommarstuga. Ett ständigt dåligt samvete, framför allt borde vi vara där oftare, men också riktigt roligt då jag smider planer för framtida projekt. Som sommarstugeägare är det min plikt att läsa tidskrifter om behandlar stugägandet. Det finns en tidning som heter ”På landet som är rätt bra. Dessvärre har den drabbats av samma symptom alla andra inredningstidningar får för eller senare; den skriver om andra sommarstugeägare eller om projekt som kräver en avsevärt högre inkomst än vad vi har. Avsevärt högre. Visserligen kan man ju låta sig inspireras, man behöver inte köpa importerad kanadensisk ädelek, det kan gå lika bra med billig panel till exempel. Så jag brukar inte göra mer än lyfta på ögonbrynet åt den summa vissa människor lägger ned på att få gå på ett utedass.
Men en sak stör mig, det är språket i vissa artiklar. I det senaste numret skriver man om ett par som äger en stuga i stockholms skärgård.
Låt mig ge er några exempel på meningar som jag vill kräkas över.

-Det är rofyllt här mellan skogen och havet
- I det lilla köket med vedspis och vedlår med det rätta ”gnisslet”…
-Eller njuta solnedgången i Stefans nybygge, lusthuset, byggt med lust och inrett med lust

Och artikeln slutar med en mening som gör attt jag på allvar funderar på att avsäga mig min prenumeration och bränna ned deras sommarstuga
-[Platsen] är precis så som ett sommarställe ska var säger Ewa, här kan en livsnjutare leda det goda sommarlivet

Allvarligt! Inte en jävel talar sådär. Vem fan är så självcentrerad att man beskriver sig själv som en ”livsnjutare” som vet ”hur det goda sommarlivet” skall utlevas? Finns det sådana människor? Antagligen, men varför skall de få höras?

Tjerna hallå.

Idag ägnar vi alla en tanke åt Valross. Jag hoppas baksmällan är värd firandet igår?

Dags att reprisera den här bilden tror jag.

Måndag